Oroliga tider

Med jämna mellanrum får jag av vänner och bekanta frågan om hur det ser ut på jobbfronten och om jag kommer att få vara kvar.

På jobbet pratar vi ibland om situationen i samhället och det är klart att jag är medveten om att det nog blir lite kärva tider framöver men jag går inte runt och oroar mig för att förlora jobbet. Som jag ser det är det ingen mening med att oroa sig för något som jag inte kan påverka.

Några saker har emellertid förändrats. Eftersom den region som vi har tillhört (Region Öst) har försvunnit har vi märkt av omorganisationen då information kommer från nya källor och vi ska vända oss till nya personer med div saker. I övrigt har inget direkt förändrats och ingen av dem jag jobbar med har fått sluta. Jag märker dock att organisationen av min traineetjänst blir hängande lite men det tycker jag inte är så konstigt för jag förstår att det inte står högst på prioriteringslistan när arbetsmarknaden svajar.

Än så länge har jag saker att göra här vid Påljungshage men visst vore det spännande att veta vad jag ska göra framöver. Jag tror dock inte att någon kan svara på det just nu så det är bara att vänta och se, förr eller senare kommer det fram.