Ni kanske har börjat undra vart jag tagit vägen? Förra veckan var jag på kurs i entreprenad juridik i två dagar och den här veckan har jag varit på planeringsteknikskurs i två dagar, vilket gör att nu när jag väl är på jobbet så är det massor att ta igen!
Men det är kul att gå på kurs, kanske inte alltid för innehållet i kursen utan framförallt för alla människor som man träffar! På planerings kursen träffade jag hon som är produktionschef för city banan, ett super spännande projekt som precis har dragit igång. Där skulle jag inte ha något emot att komma ut som arbetsledare! Ska se till att skriva mer om det projektet vid tillfälle.
Måste bara kommentera det som Josefin just skrev. Vi har haft precis samma erfarenhet av felaktiga uppgifter i media… För ett tag sen var det en lång och ganska kritisk artikel i Spångas lokaltidning om bygget, där det stod att vi bygger en bussdepå mitt i ett villaområde. Och så är verkligen inte fallet! Visst, en bit bort, på andra sidan järnvägsspåret börjar ett villa område, men på vår sida om spåret ligger ett stort industriområde som legat där länge. Vår tomt är den sista lediga.
Ibland undrar jag hur mycket av allt man läser i tidningar och ser på nyheterna som faktiskt är sant..?
torsdag 26 februari 2009
Det står så mycket i tidningen
.
Tidningen läser jag varje dag och för det mesta tycker jag att det skrivs bra saker. Det har väl ändå hänt att jag läst saker som jag inte riktigt tror på. Tex har jag läst saker om detta bygge och fått veta saker som ingen här på plats hört och som antagligen inte stämmer, ibland kan man nästan bli lite full i skratt och undra var allt kommer ifrån. (och nu talar jag INTE om Aftonbladet och Expressen som jag inte tror att man ska läsa om man vill ha trovärdig fakta )
Idag hände det igen. I en lokal tidning rapporterade de om att det skett ett inbrott här och att de blivit upptäckta men trots det fått med sig verktyg för 100 000 kr. Det stämmer att det skedde ett inbrott och att de blev upptäckta men de fick inte med sig något.
Slutsatsen jag dragit är att man inte helt ska tro på något som skrivs förrän man har en säker källa och kritiskt granskat den. Detta med källkritik och att ifrågasätta undersökningar är för övrigt något av det viktigaste jag lärde mig när jag skrev mitt exjobb.
Tidningen läser jag varje dag och för det mesta tycker jag att det skrivs bra saker. Det har väl ändå hänt att jag läst saker som jag inte riktigt tror på. Tex har jag läst saker om detta bygge och fått veta saker som ingen här på plats hört och som antagligen inte stämmer, ibland kan man nästan bli lite full i skratt och undra var allt kommer ifrån. (och nu talar jag INTE om Aftonbladet och Expressen som jag inte tror att man ska läsa om man vill ha trovärdig fakta )
Idag hände det igen. I en lokal tidning rapporterade de om att det skett ett inbrott här och att de blivit upptäckta men trots det fått med sig verktyg för 100 000 kr. Det stämmer att det skedde ett inbrott och att de blev upptäckta men de fick inte med sig något.
Slutsatsen jag dragit är att man inte helt ska tro på något som skrivs förrän man har en säker källa och kritiskt granskat den. Detta med källkritik och att ifrågasätta undersökningar är för övrigt något av det viktigaste jag lärde mig när jag skrev mitt exjobb.
fredag 20 februari 2009
Oroliga tider
Med jämna mellanrum får jag av vänner och bekanta frågan om hur det ser ut på jobbfronten och om jag kommer att få vara kvar.
På jobbet pratar vi ibland om situationen i samhället och det är klart att jag är medveten om att det nog blir lite kärva tider framöver men jag går inte runt och oroar mig för att förlora jobbet. Som jag ser det är det ingen mening med att oroa sig för något som jag inte kan påverka.
Några saker har emellertid förändrats. Eftersom den region som vi har tillhört (Region Öst) har försvunnit har vi märkt av omorganisationen då information kommer från nya källor och vi ska vända oss till nya personer med div saker. I övrigt har inget direkt förändrats och ingen av dem jag jobbar med har fått sluta. Jag märker dock att organisationen av min traineetjänst blir hängande lite men det tycker jag inte är så konstigt för jag förstår att det inte står högst på prioriteringslistan när arbetsmarknaden svajar.
Än så länge har jag saker att göra här vid Påljungshage men visst vore det spännande att veta vad jag ska göra framöver. Jag tror dock inte att någon kan svara på det just nu så det är bara att vänta och se, förr eller senare kommer det fram.
På jobbet pratar vi ibland om situationen i samhället och det är klart att jag är medveten om att det nog blir lite kärva tider framöver men jag går inte runt och oroar mig för att förlora jobbet. Som jag ser det är det ingen mening med att oroa sig för något som jag inte kan påverka.
Några saker har emellertid förändrats. Eftersom den region som vi har tillhört (Region Öst) har försvunnit har vi märkt av omorganisationen då information kommer från nya källor och vi ska vända oss till nya personer med div saker. I övrigt har inget direkt förändrats och ingen av dem jag jobbar med har fått sluta. Jag märker dock att organisationen av min traineetjänst blir hängande lite men det tycker jag inte är så konstigt för jag förstår att det inte står högst på prioriteringslistan när arbetsmarknaden svajar.
Än så länge har jag saker att göra här vid Påljungshage men visst vore det spännande att veta vad jag ska göra framöver. Jag tror dock inte att någon kan svara på det just nu så det är bara att vänta och se, förr eller senare kommer det fram.
tisdag 17 februari 2009
Ritningar
.
På de flesta byggen finns många ritningar och så även på detta bygge. Aktuella ritningar hänger i galgar och extra exemplar och makulerade ritningar ligger i lådor i ritningsbordet. Inte allt för sällan står jag med två ritningar framför varandra på det 110 cm höga bordet och då räcker inte riktigt mina 158 cm till. Ganska snart efter att jag hade börjat insåg jag att jag behövde någon sorts pall och plötsligt en dag kom snickaren Roffa med en överraskning. Han hade hört mitt problem och helt enkelt byggt en till mig! Då blev jag verkligen glad och den används frekvent av både mig och andra.
Den är också mycket användbar när man ska prata med långa människor. Jag minns särskilt en gång när jag stod mellan två golvläggare som båda var över 195 och diskuterade en ritning. När jag klivit upp på pallen var vi plötsligt nästan jämnhöga och jag tror faktiskt att det gjorde oss mer jämlika i vår diskussion.
På de flesta byggen finns många ritningar och så även på detta bygge. Aktuella ritningar hänger i galgar och extra exemplar och makulerade ritningar ligger i lådor i ritningsbordet. Inte allt för sällan står jag med två ritningar framför varandra på det 110 cm höga bordet och då räcker inte riktigt mina 158 cm till. Ganska snart efter att jag hade börjat insåg jag att jag behövde någon sorts pall och plötsligt en dag kom snickaren Roffa med en överraskning. Han hade hört mitt problem och helt enkelt byggt en till mig! Då blev jag verkligen glad och den används frekvent av både mig och andra.
Den är också mycket användbar när man ska prata med långa människor. Jag minns särskilt en gång när jag stod mellan två golvläggare som båda var över 195 och diskuterade en ritning. När jag klivit upp på pallen var vi plötsligt nästan jämnhöga och jag tror faktiskt att det gjorde oss mer jämlika i vår diskussion.
måndag 9 februari 2009
Maxrapport
.
Idag strålar vårsolen och de senaste veckorna har det verkligen märkts att det börjar ljusna. Nu när jag sätter mig i bilen en stund efter 16 är det fortfarande ljust och det blir jag verkligen glad och uppiggad av
Bygget rullar vidare och Max tar sig.
Idag strålar vårsolen och de senaste veckorna har det verkligen märkts att det börjar ljusna. Nu när jag sätter mig i bilen en stund efter 16 är det fortfarande ljust och det blir jag verkligen glad och uppiggad av
Bygget rullar vidare och Max tar sig.
Nu är taket på och glaspartierna i restaurangdelen monterade.
Här är drive in-kuren från insidan.
Detta foto är taget strax innanför entrén, så småningom blir det kök längst in i lokalen och som avskiljning mot resten av lokalen kommer beställningsdisken att stå (precis som i de flest andra Maxrestauranger).
fredag 6 februari 2009
Omväxling och motivation med kurs
I tisdags och onsdags var jag på kurs i Jönköping i Budget och avstämning. Kursen är en del i det utbildningspaket på fem kurser som alla tjänstemän på NCC ska gå. I paketet har jag nu gått tre men totalt sett var det den sjunde kursen. De övriga jag gått är arbetsplattformar, heta arbeten, miljö- breddutbildning, byggstyrning och verksamhetssystem, planeringsteknik och säkra lyft. Kurserna har alla varit mellan 4 h och två dagar.
Kurspärm
Att gå på kurs är lite som att komma tillbaka till skolan men snacket är ett helt annat, undervisningen betydligt mer produktionsinriktad och deltagarnas ålder och bakgrund mer olika. Det är trevligt att få träffa andra NCCare och höra hur de har det på sina arbetsplatser.
Vi som inte bor i storstan måste ofta åka lite längre vilket gör att vi stannar kvar om kursen går över mer än en dag. Det ger ett trivsamt tillfälle att umgås även efter arbetstid och de diskussioner som blir både på det arbetsmässiga och det privata planet är ofta både trevliga och väldigt givande
Hemma i vardagen är det lätt att jobba på i invanda spår och gå runt lite som om man hade skygglappar på. När jag får komma iväg på kurs blir det som en omruskning och ett uppvaknande vilket jag blir jättemotiverad och arbetssugen av. Det gäller bara att hålla kvar vid känslan när man kommer tillbaka till vardagen. Men snart är det helg och på måndag är det nya tag som gäller :)
tisdag 3 februari 2009
Frukt är också godis
Torsdagen den 12 februari går ett av mina favorit-event av stapeln, Samhällsbyggnadssektionens arbetsmarknadsdag, Lava! Den är Sveriges största arbetsmarknadsmässa för en enskild sektion med drygt 100 utställare.
Det är kul att få komma tillbaka till kth, om än för en dag! Kul att träffa studenter och även många av mina kursare som står i montrarna för andra företag. Dessutom är det ju Gasque på kvällen! :D
Jag rekommenderar verkligen studenter att gå på såna här event, det är ett bra sätt att lära känna företag och se vad de har att erbjuda, vilka som har praktikplatser, exjobb, traineeprogram mm. Och så finns det ju massa gratis pennor och godis! ;) I NCCs monter kommer det antagligen bjudas på frukt, det brukar vi göra, profilera oss som det nyttiga företaget. Och det sägs ju att ”frukt är också godis”..! Efter en näve gratis fruktkarameller kan ett äpple faktiskt sitta fint.
Vi kanske ses där!
Kolla in på: http://www.lava2009.se
Det är kul att få komma tillbaka till kth, om än för en dag! Kul att träffa studenter och även många av mina kursare som står i montrarna för andra företag. Dessutom är det ju Gasque på kvällen! :D
Jag rekommenderar verkligen studenter att gå på såna här event, det är ett bra sätt att lära känna företag och se vad de har att erbjuda, vilka som har praktikplatser, exjobb, traineeprogram mm. Och så finns det ju massa gratis pennor och godis! ;) I NCCs monter kommer det antagligen bjudas på frukt, det brukar vi göra, profilera oss som det nyttiga företaget. Och det sägs ju att ”frukt är också godis”..! Efter en näve gratis fruktkarameller kan ett äpple faktiskt sitta fint.
Vi kanske ses där!
Kolla in på: http://www.lava2009.se
Det man inte har i huvudet…
När jag började jobba var mitt mål att inte ha några papper på skrivbordet och inte ha några pärmar heller. För vad har man i pärmen som man inte redan har på datorn? Och dessutom blir allt så sökbart när man har det på datorn istället för i en pärm, man kommer även åt det överallt ifrån via servern och det finns ingen risk för att det försvinner.
Nackdelen med handskrivna anteckningar är dessutom att jag inte längre kan läsa min egen handstil, kanske ett typiskt 80-talist problem…
Jag, till skillnad från Josefin, sitter oftast vid mitt skivbord så min motsvarighet till hennes block har blivit post-its. Ibland har de dock en förmåga att singla iväg och försvinna någonstans, så det är inte ett helt vattentätt system.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen, sägs det. Men ordspråket borde snarare vara ”det man inte har i huvudet får man ha nedskrivet”… Jag har väldigt svårt för namn och ansikten så längst bak i mitt kollegieblock skriver jag ner en kort beskrivning av dem jag måste komma ihåg, tex; Börje: kort, tunnhårig, trevlig, ca 55. Eller Gunnar: skäggig, kraftig, glad, ca 60. När jag hade jobbat i ett halvår kom jag på mig själv med att skriva ”ung” om en person som när jag tänker efter säkert är 45-50!
Härligt att jobba i en bransch där man kan kalla sig själv ung ända tills man är 45! :)
Nackdelen med handskrivna anteckningar är dessutom att jag inte längre kan läsa min egen handstil, kanske ett typiskt 80-talist problem…
Jag, till skillnad från Josefin, sitter oftast vid mitt skivbord så min motsvarighet till hennes block har blivit post-its. Ibland har de dock en förmåga att singla iväg och försvinna någonstans, så det är inte ett helt vattentätt system.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen, sägs det. Men ordspråket borde snarare vara ”det man inte har i huvudet får man ha nedskrivet”… Jag har väldigt svårt för namn och ansikten så längst bak i mitt kollegieblock skriver jag ner en kort beskrivning av dem jag måste komma ihåg, tex; Börje: kort, tunnhårig, trevlig, ca 55. Eller Gunnar: skäggig, kraftig, glad, ca 60. När jag hade jobbat i ett halvår kom jag på mig själv med att skriva ”ung” om en person som när jag tänker efter säkert är 45-50!
Härligt att jobba i en bransch där man kan kalla sig själv ung ända tills man är 45! :)
måndag 2 februari 2009
Bästa hjälpredan
För att jag ska komma ihåg vad jag ska göra under dagen behöver jag oftast lite hjälp och min bästa hjälpreda är mitt block som alltid finns lättåtkomligt i vänster byxficka. Så fort jag får en uppgift eller kommer på något jag ska göra skriver jag ner det i blocket.
Allt eftersom sakerna blir gjorda bockar jag av dem, är det någon som kontaktats skriver jag ner det och telefonnumret, beslutas något skriver jag ner det också.
Det här blocket har visat sig väldigt användningsbart även då uppgifterna är utförda då jag ofta går tillbaka för att se vad som sas eller gjordes.
På fritiden händer det att jag letar efter blocket och blir något irriterad när det inte finns där och jag betvivlar faktiskt att jag någonsin kommer sluta med att bära ett anteckningsblock med mig för jämnan (på arbetstid vill säga).
Och som någon vis sa, alla sätt är bra utom de dåliga :)
Allt eftersom sakerna blir gjorda bockar jag av dem, är det någon som kontaktats skriver jag ner det och telefonnumret, beslutas något skriver jag ner det också.
Det här blocket har visat sig väldigt användningsbart även då uppgifterna är utförda då jag ofta går tillbaka för att se vad som sas eller gjordes.
På fritiden händer det att jag letar efter blocket och blir något irriterad när det inte finns där och jag betvivlar faktiskt att jag någonsin kommer sluta med att bära ett anteckningsblock med mig för jämnan (på arbetstid vill säga).
Och som någon vis sa, alla sätt är bra utom de dåliga :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
