Sjuk jul

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Sen i oktober har jag haft en halsont som legat kvar i kroppen och gjort sig påmind så fort jag försökt träna och för tre veckor sen vandrade det ner i lungorna. Det är inte särskilt skönt och man blir ganska så låg. När doktorn sen beordrar en att stanna hemma är det bäst att lyda. Alltså har bygget fått klara sig utan mig i någon vecka och det klarar de med all säkerhet alldeles utmärkt. Däremot känner jag mig taskig som stannar hemma vilket kanske är dumt för sjukdom är ju inget man kan rå på men varför är man så? Det där med hur stor roll jobbet får spela i ens liv är kanske något jag kan återkomma till senare.

Nu är bygget i alla fall stängt över jul och nyår och alla har gått hem på välbehövlig ledighet. Onsdagen den 7/1 är vi alla tillbaka och då fortsätter jag skriva som vanligt.

Hoppas att du har en riktigt skön och vilsam jul och nyårstid.
Varma hälsningar/ Josefin

Berövad på jullov!

Som både jag och Josefin skrivit om tidigare finns det oändligt många skillnader mellan skolan och arbetslivet.

Den skillnad som märks tydligast just nu när det lider mot jul är avsaknaden av jullov. När jag gick på kth hade jag ofta en månads jullov, för att inte tala om två veckors påsklov, tretton veckors sommarlov, minst en veckas höstlov… Vilket blir ca 20 veckor på ett år! Och att gå ner till en fjärdedel av det känns tufft. För även om många ofta jobbar eller praktiserar på sina lov så är det ändå ett avbrott.

Men hur skulle det se ut om alla var lediga nästan halv året, då skulle det inte bli mycket gjort!

Dessutom är helgerna helt lediga när man jobbar, ingen tenta att plugga till, kurslitteratur att läsa eller räkneuppgifter att komma ikapp med!

Jag önskar er alla en riktigt skön jul, och hoppas att ni som pluggar njuter riktigt ordentligt av ert jullov!

Prestation och feedback

Jag skulle vilja kommentera Josefins senaste inlägg. Håller helt med att det känns som ett stort steg att gå från skolans värld med tydliga kursplaner, vilka förkunskaper som krävs, vad som fodras för att få ett visst betyg osv.

Hur ska ens chefer på ett bra sätt visa var ribban ligger? Vilket resultat som förväntas?

Ett sätt är att läsa andra rapporter eller dyl. som tidigare har gjorts på företaget, men det kan vara svårt att jämföra kvalitén med ens eget arbete.

Och visst, man kan alltid göra ens bästa och hoppas att det är bra nog, men jag kan till exempel både göra en kort och koncis rapport som en lång och analyserande, vad är det som önskas? Ibland kan man drömmande längta tillbaka till de tydliga instruktionerna inför ett skolarbete som preciserade såväl innehåll som antal ord.

Svar ang vikten av ett nätverk

I mitt förra inlägg poängterade jag vikten av ett nätverk och hur betydande det kan vara för t.ex. sommarpraktik. Och jag håller med Evelina som kommenterade inlägget, ibland känns kontakter viktigare än hela utbildningen. Men det är kanske så, för vad ska du med en utbildning till om du inte får jobb? Visst, tids nog, efter att ha skickat ditt CV till tillräckligt många företag kommer du få jobb eller praktik oavsett om du känner någon på företaget eller inte. Men idag är det hård konkurrens om jobben och att sticka ut ur mängden känns ibland svårt, och då kan det vara guld värt att känna någon som vet att just du faktiskt är unik.

På eventet som jag var på förra veckan berättade tjejen som blev utsedd till female economist of the year 2008 att hon trodde att hon fått utmärkelsen bland annat för att hon hade engagerat sig ideellt under sin studietid. Jag vill passa på att tipsa om scouterna, där jag själv är aktiv sedan länge och där nya ledare alltid är välkomna och behövs! Dessutom erbjuder scouterna många bra utbildningar inom bland annat ledarskap för dom som engagerar sig. Alltså rekommenderar jag verkligen ideellt arbete, det är kul för dig själv, ger något åt andra och är sist, men inte minst en fördel för ditt framtida yrkesliv!

Att utvecklas i vardagen

Jag tror att de flesta människorna vill utvecklas och upptäcka nya saker i livet, det är ju det som driver oss framåt. Detta gäller både på fritiden och under arbetstid.

Jag har ett fritt jobb och väljer mycket själv vad jag ska göra och när (inom vissa ramar så klart), det har både sina för och nackdelar. Något som jag ibland saknar är lite guidning och feedback i vardagen. Jag vet faktiskt inte alltid om jag uppfyller de krav och förväntningar som finns på mig. Det är klart att jag vet vad jag skulle kunna bli bättre på (typ allt), men det underlättar med konstruktiv kritik. Det är kanske inte alltid lätt att höra men är en viktig del för att bli bättre. Jag har visserligen avstämningsträffar om traineeprogrammet med Bosse och de är bra, men han kan inte säga så mycket om hur jag fungerar i vardagen eftersom vi inte jobbar tillsammans.

De jag arbetar med vet inte särskilt mycket om vad det jag pluggat innebär och att jag är trainee (vilket också är bra för de behandlar mig på samma sätt som alla andra). Ibland vet jag inte om det kanske finns en liten övertro på vad man kan när man är ny civilingenjör, det vi läst är ju inte särskilt produktionsinriktat och det är ju delvis därför jag är här nu. Mina arbetskamrater är bra och justa men kanske vore det inte fel om någon ute på arbetsplatsen vore lite insatt i vad jag kan och vad jag ska lära mig under denna tid i produktion. Lite tips om vad jag kanske kan tänka mer på eller om jag bör gör något på ett annat sätt vore bra för att underlätta min väg för att bli en bättre medarbetare.

Hur gör du för att utvecklas?

Vikten av att mingla

Något som i alla fall inte jag tänkte så mycket på under studierna var att alla ens kursare snart skulle komma att bli ens konkurrenter, kontakter, nätverk och kanske även kollegor.

I min årskurs var vi cirka 120 personer och så känner man säkert lite folk från äldre och yngre årskurser, vilket gör att redan när man kommer ut i branschen har man ett kontaktnät på minst 150 personer!

Och att ett stort kontaktnät är viktigt har nog inte undgått någon. Men det är ju en fördel om inte alla i ens nätverk är nyutexaminerade...

Hur ska man då göra? Att se till att få relevant praktik varje sommar är en bra början, då har man möjlighet att se fyra olika arbetsplatser eller företag (om man går en femårig utbildning). Att medverka i arbetsmarknadsdagarna på din skola är också ett lätt och jätte bra tillfälle att lära känna folk.

Sist vill jag tipsa om det kvinnliga nätverket Carpe Competencia för unga akademiker (riktar sig främst till ingenjörer och studenter från Handels). Dom anordnar många spännande events, föreläsningar, mentorprogram, ledarskapsutbildningar, traineeprogram med mera.

Ikväll ska jag själv iväg på ett event med efterrättsbuffé och mingel på Berns!

..och som jag lärde mig som nolla på kth; ”Gratis är gott!” ;)


http://www.carpecompetencia.se

Max och Stefan

Jag har en väldigt trevlig arbetskamrat som heter Stefan Eriksson. Han är 26 år, har läst till Högskoleingenjör/Byggnadsteknik vid Linköpings universitet och har jobbat här på NCCs Nyköpingsavdelning i snart två och ett halvt år. Under sina år har han hunnit med div arbetsledning, allt i allo och mycket utsättnings- och mätteknikjobb (vilket är mer jobb än en del nog faktiskt tror) på både bostadsprojekt och stora industrijobb.

Nu har han tagit nästa steg i utvecklingstrappan och fått ansvar för det projekt jag tänkt att ni ska få följa de närmaste månaderna, nämligen Max hamburgerrestaurang som är en del i det stora projektet Påljungshage (där jag ju också är). En stor fördel med att som första egna projekt få en del av ett större projekt, är att det hela tiden finns möjlighet att få hjälp och stöttning av mer erfarna kollegor.

Här har vi honom och det är alltså hans jobb ni ska få följa.

Nu är Max på g

Rapport från Max: Mark är något sena men snart färdiga. På bilden ses avlopp och vatten sticka upp ur backen. Idag ska gubbarna börja armera för kantbalken och målet är gjuta plattan innan jul. Byggnaden blir i bottenplan 350 m2 varav ca 200 är restaurang. Övervåningen är ca 75 m2 och innehåller personalutrymmen och fläktrum.

Nya ord får man lära sig hela tiden, idag kommer ännu ett och denna gång från platschefen Robban, glesbyggdskavaj – Helly Hansentröja.

Go cart och julmusik

I onsdags arrangerade Maskinhuset en kväll med Go cart och middag vilket var jättekul (trevligt initiativ Tony) Vi blev uppdelade i sex lag med tre i varje och efter några träningsvarv var det 50 minuters tävling med flygande byten. Det var riktigt skojigt och på en del kom tävlingsdjävulen riktigt fram, många skratt blev det och efter några hetsiga dueller och ett jämt slut mellan det yngsta och nästan äldsta laget (nja, så gamla är de kanske inte) vann till slut det unga lag 6 med Pär och Jocke (det enda laget med två förare) Grattis killar. Mitt lag kom trea och det var roligt. Tack Lasse och Oscar för en bra laginsats !


På kontoret har jag börjat terrorisera mina arbetskamrater med julmusik, Janne sliter ibland sitt hår men då tänker han iaf på något annat än jobbet för en stund :)

Alla är vi barn i början (ny i produktion)

Att vara ute i produktion är väldigt långt ifrån det mesta jag läste på Chalmers även fast grunden ju är den samma. Jag vet att jag (med flera) ställde frågan varför mycket vi gjorde inte var särskilt anpassat till produktion, t.ex. när vi skulle dimensionera väggarna talades det aldrig om i vilka tjocklekar isoleringen eller reglar går att få i eller vilka problem man kan stöta ihop med i produktion om man kommer med de förslag som vi tog fram. Svaret vi fick var att man måste prioritera och det går inte att få med allt, det vi mest skulle lära oss var HUR saker och sker och VARFÖR det blir som det blir, mekanismerna bakom helt enkelt. Den praktiska verkligheten fick inte riktigt plats utan det var mer upp till var och en att skaffa sig den erfarenheten på annat håll. (Den första kursen vi läste i ettan som resulterade i ett stort arbete om en byggnad, Världskulturmuseet i mitt fall, var dock ett bra undantag och en kurs som gav en riktigt bra bild av verkligheten och en byggnads tillkomst)

Eftersom jag ville ha mer praktisk erfarenhet och veta varför jag skulle lära mig allt som jag faktiskt gjorde i skolan, tog jag efter trean ett sabbatsår och fick då fortsätta efter min sommarpraktik här på NCC. Även fast man i tre år gjort en hel del skoluppgifter, arbeten och räknat ut X antal A4-block är det inte mycket man kan ta med sig ut i produktion. Däremot är det mycket från produktion som man kan ta med sig tillbaka till skolan.

Under sommaren sprang jag mest runt som någon sorts alltiallo och hjälpte till med vad som behövdes vilket var allt från att isolera till att sätta ut väggar och laga parkettgolv. När hösten sen kom fick jag dock åka till Nykvarn och vara med och bygga ett stort lager till Volkswagen. Det var lärorikt!
I ettan på V hade vi en liten kort kurs i ritningsläsning som jag minns som bra men lite krånglig och det var ditintills min nästan enda kontakt med ritningar. I Nykvarn skulle det bli värre och jag är verkligen tacksam för projektchefen Hasselkvists tålamod och pedagogiska förklaringar kring det mesta som rör sig kring ett bygge, dessutom gav han mig utrymme att prova själv men fanns hela tiden med i bakgrunden.
Jag minns första dagen när jag kom dit och han visade mig runt för att sen gå in och lägga upp en stor ritningsbunt på bordet. Dessutom valde han samplotten där alla installationer (sprinkler, vent, rör och el) fanns med på en och samma ritning. Jag undrar verkligen om det syntes hur allting bara snurrade i huvudet på mig? Så småningom klarnade det i alla fall och idag förstår jag ritningar betydligt bättre än då.

Hög ingångslön vs Utvecklade och stimulerande arbetsuppgifter

När jag började jobba för drygt ett år sen fick jag ofta frågan vad jag hade fått för ingångslön. Och jag förstår att unga efter många års studier med dålig ekonomi ser fram emot att börja jobba och tjäna pengar. Många fantiserar om vad de kommer att ha råd att köpa när första lönen trillar in på kontot.

Men jag insåg snabbt när jag började jobba att lönen var långt ifrån det viktigaste. Att man trivs, har utvecklade och stimulerande arbetsuppgifter, har en bra chef som man kan ha en öppen och ärlig diskussion med och en trevlig stämning på arbetsplatsen är det absolut viktigaste!

Om man jämför ingångslönerna för ingenjörer mellan olika branscher ligger byggbranschen ganska långt ner. Men att så många av de jag träffat på NCC har jobbat i företaget trettio till fyrtio år tyder på att det är ett företag där de anställda trivs och känner att de utvecklas.

Vad tycker du är viktigast hos en arbetsgivare och vad skulle få dig att stanna kvar på samma företag i trettio år?

Kommentarer tack

Kommentarer och synpunkter mottages tacksamt !
Vill du inte skriva en synlig kommentar går det även bra att skicka ett litet mail.
Tack tack :) / Nisse

En vanlig tisdag

Idag kom den finurliga lilla ventilationsfinnen Ari tillbaka. Fläktrummet är nu målat och mattan är lagd så idag sätter de ihop ramen som ventilationsaggregatet ska stå på för att i morgon börja lyfta in aggregatet. Därefter står snickarna och väntar på att bygga igen hålet i väggen som är lämnat för att kunna lyfta aggregat, kanaler mm. Rörkillarna är strax bakom och stampar otåligt för att komma vidare med sitt rörstråk med värme, kyla och vatten.

Ari går ner på den provisoriska trappan från fläktrummet.

Här är stora delar av det härliga NCC-gänget som jobbar här just nu.

Havet gungar men vi adventsmyser

Det har väl inte undgått någon att byggbranschen står inför minst sagt annorlunda tider. Igår fick vi veta att den region vi tillhör (Region Öst) ska delas upp och det betyder att vi ska tillhöra Stockholm/Mälardalen. Många här (inklusive jag) funderar nog en del på hur det ska bli men det är ju bara att vänta och se. Oroa sig tjänar ju ingen ting till och än så länge har vi saker att göra.

Eftersom det är första advent i helgen passade vi på att adventspynta lite och när vi såg dessa fulsöta tomtarna kunde vi inte låta bli att köpa dem.

När sen lagbasen Anders bjöd på glögg då han fyller år och vi hämtade ner datorn och spelade julmusik var adventsstämningen total och den där fredagströttheten kändes med ens inte lika tung.

Markarbetena för Max hamburgerrestaurang har pågått i någon vecka och framöver tänkte jag att ni skulle få följa med hur byggnaden växer fram. Så här såg det ut i början på veckan sett från motsatta håll.

Hoppas att alla får en trevlig första advent !

:) / Nisse

Luktande avlopp, eller?

I början av veckan kom några hyresgäster och berättade att det måste vara fel på avloppet för det luktade så illa i deras personaldel. Jag gick dit och nog luktade det illa, kunde det vara ett uttorkat vattenlås, en ej ihopkopplad luftning eller vad??
Rörkillarna började utreda för inte vill man att någon ska gå runt i avloppslukt! Bra PR är det ju inte heller.

Resultatet: någon hade lämnat en rå KÖTTBIT på ett omklädningsskåp :)

Snöig måndag

En vecka på jobbet brukar gå fort, en vecka borta går också fort men känns samtidigt som en evighet för att man upplever så mycket. Rumänien är ett spännande land, i stora städer skiljer sig byggnaderna inte mycket från våra men ute på landet är standarden en helt annan. Jag tror faktiskt inte att det är särskilt många svenskar som skulle acceptera att bo i så enkla hus under så enkla förhållanden. Det verkar dock absolut inte gå någon nöd på dem även fast en del kanske lever lite väl spartanskt. Landskapet var jättefint och folket otroligt vänligt men att följa trafikregler, heldragna linjer och skyltar är helt klart inte deras styrka.

Här kan det inte vara så roligt att bo.

Stad i dal med många trevliga människor.

En av många borgar med underbar utsikt över skog och berg

Det var skönt och välbehövligt med en paus från vardagen. Det ger tid till reflektion och en möjlighet att få lite distans till jobbet men nu är det ändå trevligt att vara tillbaka.

I morse tog det en bra stund extra att ta sig till jobbet på de oplogade skogsvägarna men kör man bara lugnt så går det ju oftast bra. Här har ytterligare några väggar kommit upp och några nya beslut kommit men annars är det som om man inte alls varit borta. Snön påverkar inte bygget nämnvärt men det är skönt att taket är på och att alla väggar snart är täta. Mark håller dock kanske inte med då de håller på med grundläggningen till Max hamburgerrestaurang och nog skulle föredra barmark.

Bodarna, här sitter vi och jag vid fönstret längst upp till höger.

Vanlig vecka

En månad till lucia.
Och här vid Påljungshage rullar vardagen på i ett betydligt lugnare tempo än för några veckor sedan. Betongarna håller på och gjuter golv i nästa etapp och snickarna har börjat med de butiksavskiljande väggarna. Än så länge är taket inte hel tätt och det medför lite extra arbete för det har regnat en hel del men jag tror att både golv och väggar har klarat sig ganska så bra.

Gjutning

Hög butiksavskiljande vägg

Stefan, vår friskvårdsinspiratör som ska se till att vi håller oss sunda och vältränade, har varit iväg på ett möte med andra friskvårdsinspiratörer. I en del av regionen har de testat att ha en cykeltävling som går ut på att tävla om vilken arbetsplats som cyklar längst i vardagen. Har vi tur kanske vi kan få vara med i vår. Snart får vi förhoppningsvis också några nya program till morgonuppvärmningen

Jag själv håller på med diverse arbeten, någon tidplan för kommande installationer, planerar bodarna vi sitter i, kollar igenom vilka liftar vi har mm.

För ett halvår sen tog lagbasen Anders initiativet till en kvällsaktivitet och i morgon är det dags. Kl 15.15 går bussen från Nyköping mot Stockholm för en kväll med middag och Uggla, Rheborg och Ulvesons show på Cirkus. Det ska bli trevligt!

Nu dröjer det nog ett litet tag till nästa inlägg för på lördag åker jag iväg och studerar byggnader i ett annat land, närmare bestämt Rumänien då två kompisar och jag åker på en veckas Road trip i Transylvanien :)

Ha det bra!

En farlig bransch…

Många associerar farliga yrken till brandmän, stuntmän, rallyförare osv., det är inte många som inser riskerna med att jobba i byggbranschen. Vilket gör det hela ännu mer riskfyllt.

I lördags fick en av våra lettiska stombyggare sin framlob krossad av ett betongblock som kom i glidning. Han är fortfarande kvar på sjukhuset men mår under omständigheterna okej, han kunde lika gärna ha dött. Även om säkerhets reglerna följs så händer det olyckor.

Men det är inte bara på jobbet som mina kollegor skadar sig, så fort det blir helg eller de får semester bygger de på sitt eget, sina vänners eller sina barns hus och olyckan är framme. I lördags spikade vår installationssamordnare sig i handen när han byggde på sin dotters hus. Igår slet vår platschef för husdelen av sin biceps när han skulle lyfta på en takstol. Platschefen för markdelen började jobba halvtid idag efter en längre sjukskrivning efter att han ramlat ner från en stege, på sin fritid.


En idé kan vara att man som personalförmån kan få anlita hantverkare för privatbruk till ett förmånligt pris? Kanske skulle sjukskrivningarna minska då?



FAKTA Under de senaste tre åren har dödsolyckorna inom byggbranschen ökat med 30 % enligt Byggnads fackförbund. Under en tioårsperiod har 110 personer omkommit i arbetsplatsolyckor på byggen. År 2007 var antalet anmälda arbetsolyckor med frånvaro 2 617 stycken enligt uppgifter från Arbetsmiljöverket.

Nytt körkort !

För att lagligt få köra lift på bygget (saxlift och bomlift) måste man ha ett liftkörkort och nu kan jag äntligen lägga den färdigheten till min meritlista. Vi var ett gäng som i förra veckan åkte till Norrköping där vi först hade en teorigenomgång och sen fick vi övningsköra för att visa att vi klarade av att manövrera runt liften. Teorigenomgången var bra, det var kanske inte så mycket som man inte redan stött på men lite matnyttigt fanns det och det är alltid bra med en sammanfattning. En del glada skratt blev det också när någon kläckte ur sig något fyndigt.

Uppkörning med saxlift.

Arbete med bomlift på fasaden vid Påljungshage.

Just nu sitter jag och konotrollerar liftfakturor samt renskriver ett protokoll från förra veckans UE-möte med alla installatörer. Det är faktiskt ganska skönt att sitta i lugn och ro och pula lite när man är så där lite lagom seg på en måndagmorgon. Det tar nog en liten stund innan veckan riktigt har rullat igång.

Kryssning & geografisk placering

Kyssningen blev lyckad och det var ett nöjt men kanske lite trött gäng som gick i land efter ett mycket händelserikt dygn. Det går inte att klaga på att gubbarna inte är påhittiga…

Betongaren Borg och jag med kaptensmössa på ska snart gå ombord.

När vi inte är ute och roar oss på en båt hör vi under arbetstid hemma vid Påljungshage i Nyköping. Nyköping ligger i Södermanlands län 10 mil sydväst om Stockholm och är en stad med 32 000 invånare. Här finns även en NCC-avdelning med en mark- och en husavdelning samt en person från boende. På kontoret sitter det totalt ca 10 personer och de arbetar med att ha koll på marknaden, med kunder i tidigt skede, kalkyler, gör inköp, är produktionsstöd, div administrativa uppgifter mm mm. Till avdelningen hör även ett 30-tal träarbetare och ca 7 betongarbetare.

Tekniken går framåt – även i byggindustrin!

I skolan fick vi lära oss att 3D eller till och med 4D var det som gällde. För min generation kändes det som en självklarhet. Fördelarna är så många: förbättrad planering i form av att fel och brister upptäcks i god tid, bättre samordning, tydligare arbetsinstruktioner och underlag till kalkyl och inköp. Vilket ger en tydlig positiv effekt på produktionskostnaderna.

Men när jag började jobba insåg jag att skolan inte riktigt speglade verkligheten. Långt ifrån alla projekt projekteras i 3D, och 4D ligger långt i framtiden, men intresset för tekniken finns.

NCCs Ledningsgrupp har beslutat att införa krav på 3D-modellering i alla byggprojekt där NCC kan påverka arbetsformerna dvs. alla projekt från NCC Boende, Property Development, totalentreprenader och partneringprojekt. Jag har turen att jobba på ett partneringprojekt!

Idag kom en av mina äldre kolleger in till mig och frågade om jag ville hjälpa honom visa 3D-modellen av vårt bygge för yrkesarbetarna. Han var tidigare mycket skeptisk, men blev idag efter ett möte med vår konstruktör övertygad.

Så här ser modellen ut av stommen till bussdepån som jag är på nu:

Om vi ser till dataspelsindustrin; Sim city gick över till 3D 1993, alltså för 15 år sen! När kommer byggbranschen fullt ut utnyttja möjligheterna som verktyget erbjuder?

Avstämningslunch & arbetskollegor

För att stämma av mitt traineeprogram har vi en gång per kvartal en avstämningsträff och härom dagen var det dags för träff nr 2. Min handledare/chef Bosse och jag tog en långlunch och pratade om både det ena och det andra. Ibland kan det vara lite krångligt att hitta tid i vardagens fullbelagda schema men när man väl sätter sig ner och börjar sammanfatta de senaste månaderna får man lite perspektiv på det hela och det är ganska så nyttigt. Det finns en mall med punkter som ska tas upp men Bosse är lätt att prata med så det blir en hel del annat och det är givande att få höra om hur t.ex. kriser har hanterats förut samt hur någon som varit med lite längre tänker och resonerar.

Vi pratade även om hur jag upplevt den senaste tiden och vad som kommer hända framöver. Jag trivs jättebra som det är men är roligt att se framåt och veta att jag kommer få se nya saker och lära mig mer. Någon gång kring april ska jag in på kalkyl och inköp men exakt hur var och när är inte klart. Men det löser sig nog när det närmar sig.

För att jag ska trivas på jobbet behöver det vara lagom omväxlande men det är också jätteviktigt att jag trivs med de jag ska jobba med. Här är alla gubbar jättebra och ju mer man lär känna dem dessto bättre blir de. I morgon ska vi på en 24-timmarskryssning och det ska bli kul att se hur de är när klockan slagit 16 och snickarbyxorna bytts ut mot civila kläder...

Jag är inte bara tjej, jag är dessutom ung!

Jag får väldigt ofta frågan hur det är att vara tjej i en sådan mansdominerad bransch, kanske inte bara ofta utan snarare alltid, när jag berättar för någon om var jag jobbar.

På 90 % av alla möten som jag sitter på är jag den enda tjejen i rummet, men det är inte något som varken jag eller mina kollegor tänker på (i alla fall inte så ofta). För det är inte i det avseendet som jag sticker ut mest, för sticker ut gör jag.

Medelåldern bland oss tjänstemän på mitt bygge är ca 60 år, och så var det på det förra bygget jag var på också. Det är kanske ovanligt högt, även för att vara NCC, men det är ändå ett faktum att branschen har en extremt hög medelålder.

En liten anekdot från när jag jobbade på Sweco; Jag står i kopieringsrummet och ska printa ut ritningar jag har gjort över ett projekt i Brasilien när en äldre man kommer in. ”Är du här och hjälper mamma idag?”, frågar han mig vänligt.

Och visst, jag är ung. Jag tog min civilingenjör innan jag hade fyllt 23, och mitt unga utseende hjälper inte till. Men det är på grund att jag är ung och inte på grund av att jag är tjej som jag sticker ut.

Idag skulle ingen någonsin tro att du kan mindre bara för att du är tjej, du har däremot mycket att bevisa om du är ung.

Skryt

Får man skryta om sina medarbetare?

Väldigt glad över att ha så kreativa medarbetare är jag i alla fall. I våras utlystes det inom NCC en tävling i hela landet i hur man kan visa upp företaget genom skyltning vid projekten. Alla arbetsplatser runt om i landet ses ju av väldigt många människor och det är så klart ett utmärkt tillfälle att genom snygg skyltning visa upp vad vi kan och bygga vidare på varumärket. I senaste numret av interntidningen NCC-Nyheter kan man nu läsa att just vi har vunnit! Jag hade visserligen inte börjat här när den sattes upp men jag är lika glad för det :D Även fast en del gubbar är lite blyga uppskattar de nog den välförtjänta uppmärksamheten.

Så här såg skylten ut i upplyst tillstånd och den kunde beskådas av alla som passerade på motorvägen. Om du jämför med bilden på CityGross nedan kan du se att skylten är ett fasadprov.

Jag ska försöka återkomma med bilden som togs på oss så att ni får se mina charmiga medarbetare.

På återseende :) / Nisse

Lugnet efter stormen

I onsdags invigdes den första etappen med butiker och den dagen var det några som var lite lättretliga och nervösa. Dagarna innan hade CityGross varnat och sagt att det fanns risk att det kunde bli kö på motorvägen men det lät ju helt sanslös då det är en bit mellan avfarten och parkeringen. Kl 15 öppnade butiken för VIP-gäster och därefter var det en strid ström av bilar. Kl 17 var själva invigningsceremonin och där någon stans hade det kommit så många bilar att det inte gick att åka av motorvägen för att avfarten var full. Vägen in mot stan var visst också helt knökfull. Tänk att det finns så många människor som roas av att handla. Jag kan dock förstå att de är nyfikna för det är ju nästan som en ny stadsdel här på vår sida av motorvägen.

Jag ska erkänna att jag kände mig lite stolt som fått vara med och skapa denna byggnad men även fast jag kan frammana bilder hur det sett ut i olika skeden är det nästan lite svårt att fatta hur det gått till.

Under kvällen kom det ca 10 000 kunder och en kille hade nog lite väl bråttom för han körde för långt fram i parkeringsrutan och hamnade i diket framför. Ingen skadade sig dock och fick hjälp upp efter en stund.

På vår sida av huset (baksidan) är nu känslan nästan som när en storm dragit förbi och stämningen är riktigt harmonisk och lugn. Så nu tar vi en välförtjänt helg medan handeln stormar vidare :)

Förvirring i vardagen

I morgon är dagen D då den första etappen butiker ska öppna. För en knapp vecka sedan var den samordnade provningen och igår var slutbesiktning. Det betyder med andra ord Ont om tid!

Mitt i detta står jag och känner mig ibland minst sagt förvirrad. I skolans fina strukturerade värld finns det alltid ett svar eller i alla fall en lärare som kan säga om det är godkänt eller ej. Här ska man i själv försöka få ett grepp om det hela vilket nog är nästan omöjligt vid ett bygga av denna storlek, men när det känns som mest snurrigt försöker jag trösta mig med att många här har ju jobbat nästan lika länge som jag totalt levt så då kanske man ska ha lite tålamod med sig själv…

Ett gott skratt förlänger livet

Jag skulle vilja tipsa er om fyra kortfilmer om byggbranschen, med Henrik Hjelt från Parlamentet i huvudrollen, som ligger på Byggchefernas hemsida. De är tänkta att väcka debatt kring viktiga frågor; etik, jämställdhet, stress och ledarskap.

http://bc.hampusmedia.se/index.php/vi-byggchefer/index/C143/143

Visst att de är en parodi, men frågan är hur väl de speglar verkligheten, för även om bara en bråkdel av våra byggen drivs med den mentaliteten så har vi stora problem att tackla. Men jag måste faktiskt säga att jag aldrig upplevt något sånt på de byggen jag varit på. Jag vet inte om det beror på att jag har haft tur eller om det är tack vare att vi arbetar aktivt med värderingar i NCC.

Största motvinden är inte att jag är tjej utan att jag är ung. Mer om det i nästa inlägg!

Morgongymnastik

5.15 ringer väckarklockan hemma hos mig men för att riktigt vakna börjar vi arbetsdagen 6.45 med morgongymnastik. Programmen är tio minuter och finns på en cd-skiva med musik och en käck röst som säger vad man ska göra.
I morse strilade regnet jämt och fint så vi bestämde oss för att flytta gymnastiken inomhus.

När vi började med morgonuppvärmingen var det väl inte alla som var helt förtjusta. Några säger att det bara är strunt men jag tror faktiskt att en del är lite fega och är rädda för att se töntiga ut. Jag tvivlar dock inte på att de som ändå törs tjänar på det i längden!

Ha en bra dag!

Hälsningar från en mjuk och smidig Nisse

Mitt första år som trainee

Efter en veckas välbehövd semester har jag bytt projekt! Men låt oss börja från början:

Oktober förra året, en månad efter inlämnat examensjobb, började jag mitt traineeprogram här på NCC.

Första anhalten i företaget var Verksamhetsutvecklings avdelningen, VU, där jag var i ett halvår och hade väldigt varierande arbetsuppgifter. Jobbade bland annat med att utveckla verksamhetssystemet och ta fram ett specifikt för Markavdelningen, gjorde en marknadsanalys över Södertälje, webbenkäter efter partneringprojekt (ny intressant arbetsform vi använder oss av), tog fram produktblad inför internationella inköp och många andra uppdrag.

Efter det bytte jag till Anläggningsavdelningen och började inne på kontoret med att bland annat analysera anbuden från de etapper av Norra länken som NCC inte fick. Efter kontorsjobb var det dags att kasta sig ut i produktionen, till slutskedet på etapp NL309 där jag jobbade med slutrapporteringen. Under hela den här sommaren har jag sedan jobbat på Söderledstunneln och Centralbron där jag var KMA-ansvarig (kvalitet, miljö och arbetsmiljö).

Och nu är jag alltså ute i Lunda industriområde där vi ska bygga en bussdepå åt SL. Tanken är att jag i det här projektet ska jobba med inköp, logistik och installationssamordning.

Som ni märker har jag haft väldigt olika roller under mitt första år som trainee här på NCC, och det är väl bara att vänta och se vad jag har hunnit med om ytterligare ett år!

Till sist vill jag tipsa er om att hålla utkik efter nästa nummer av Byggindustrin som har temat ”Talangjakt”, där nio traineer från olika företag i byggbranschen intervjuas. Och gissa vem som är en av dem? ;)

Vi tar det från början.

Vem är jag?
Hur kom jag hit?
Och vad ska jag skriva på denna sida?

Jina, Josefin, Nisse, det är jag beroende på vem du frågar.
För att ta det från början så föddes jag på hösten 1981 och för att snabbspola några år gick jag sen ut natur i juni 2000.

Efter några händelserika år med div. arbeten och resor började jag fundera på om jag faktiskt inte skulle läsa vidare.

Det där med att läsa kurskataloger övergav jag rätt snabbt för de sa inte särskilt mycket om vad man gör när man är färdigutbildad. Efter att ha frågat ut släkt och vänner klarnade bilden, det var ju byggare jag skulle bli!

Stockholm och KTH låg klart närmast geografiskt men varför ta det som finns närmst när man kan få prova något nytt? Sagt och gjort, flyttlasset gick till Göteborg och Chalmers.

En bit in i studierna kände jag att jag behövde veta vad som väntade efter studierna och vad kunskaperna jag försökte trycka in min hjärna skulle användas till. Efter tvåan hade jag haft turen att få komma med i NCCs kompetensbygge. Första sommaren gick jag med gubbarna på mark och la bla marksten, rullade gräs och planterade träd. Efter den andra sommaren tog jag sabbatsår och fortsatte praktisera, denna gång på hus. Efter ett tag blev jag skickad till ett stort lagerbygge och jag som alltid trott att det var roligast med små trevliga hus fick ändra åsikt då det ju var ganska häftigt med storbyggen.

I mars var studierna i princip klara och jag fick en traineetjänst hemma i region öst, nu är jag ute på ett bygga av ett köpcenter i Nyköping.

Jag tänkte framöver berätta lite om min vardag och hur funderingarna går som nyutexaminerad så att du som fortfarande pluggar kan få en bild av hur det kan bli sen. Är du redan långt in i arbetslivet kanske du kan le lite igenkännande.
Har du några frågor eller funderingar så tveka inte att skicka iväg dem, för hur klyschigt det än kan låta så finns det inga dumma frågor.

På återseende / Josefin

Bästa seglingslaget är från KTH

Förväntasfulla samlades samtliga lag på NCC:s huvudkontor. Efter en kort dragning om vad som händer på NCC idag var det dags för race.

Ombyte och genomgång på land. Spänning och en viss nervösitet i luften.



Team Hagge från Lund sattsar hårt vilket i deras första heat resulterar i en "vurpa", en grundstötning och ett sprucket ögonbryn men lika glada för det.





Emma och Madeleine från Chalmers har bra fart.



Trångt om plats vid rundning.



Lagen som kvalade till A-finalen laddar.



Först över mållinjen är NCC båten, glada vinnare är Jojjeline med Katrin och Johanna (KTH Syd) ombord.





Dagen avslutas med middag. Många skratt och diskussioner kring utbildning och framtida karriär.

Chalmers Structural Design Challenge

Först och främst kanske jag skall presentera mig själv då jag är ny bloggare här på studentbloggen, kort och koncist;

Namn: Johannes Wallgren
Ålder: 26
Utbildning: Civilingenjör Väg och Vatten, Chalmers, examen 2007
Anställning: Trainee, NCC Construction Region Väst
Civilstånd: Gift
Kör: Peugeot 206
Övrigt: Skolkontakt för Region Väst

Jag var på plats när konstruktionstävlingen, Chalmers Structural Design Challenge, gick av stapeln torsdagen den 25 september. För er som inte vet går uppgiften ut på att bygga en 13 meter lång bro på två dygn över A-dammen på Chalmers. De färdiga broarna skulle på finaldagen tålas att gå på och bedömdes därefter utifrån tre kriterier; teknik, funktion och skönhet.

I år var det sex lag med åtta andraårsstudenter i varje lag som deltog. Kriteriet var också att varje lag skulle bestå av minst en person från diverse program; Väg och Vatten, Arkitektur, Affärsutveckling och Entreprenörskap, Byggprogrammet och Arkitektur och Teknik. Det skall dock nämnas att tävlingsdeltagarna hade fått en och en halv vecka att föreberedda sig på. Under denna tid har det ritats, räknats och byggts modeller.

I juryn på finaldagen satt arkitekten Gert Wingårdh, Chalmers vicerektor Anna Dubois och vår alldeles egna platschef Lars-Göran Hultqvist och det var en rak och stabil konstruktion som föll juryn i smaken. Enligt mig själv, var det rätt lag som vann!

Bron som vann!

Samarbete mellan olika program på Högskolor tycker jag är något som skall förespråkas mer då det dels ökar ens egen kunskap och erfarenheter, dels skapar bra förutsättningar för framtida samverkan. Det är, enligt mig, viktigt att förstå att man alltid kan lära av någon annan även om den personen inte är i samma bransch/nisch som en själv. För denna gång avslutar jag med följande citat;

”Den förståndige lär redan av andras erfarenheter, den vanliga människan lär bara av egna erfarenheter, och den oförståndige lär varken av andras eller egna erfarenheter”
- okänd

/Johannes

(Upphovsman till bilderna i detta inlägg är Fredrik Ulander)

Kappsegling på lördag

På lördag kommer det gå undan i Stockholms innerskärgård. Det har varit ett stort intresse med många anmälningar vilket är jättekul men tyvärr får inte alla lag plats. Kanske har ni något favoritlag som behöver ert stöd? Alla är välkomna ut som publik till Askrikes Segelsällskap på Lidingö. Vi startar kl 13. Förhoppningsvis håller det fina höstvädret i sig. Just nu blåser det även rejält så det blir till att hålla i sig...

/Johan

Skola, verklighet och delicatobollar

När jag började på NCC slogs jag av hur långt ifrån verkligheten skolan är. Jag hade hörts det sägas men hade ändå på något sätt inbillat mig att teorierna jag lärt mig hade någon form av verklighetsförankring. Men ack nej.

Det är lätt att få en känsla av hela ens ingenjörsutbildning var bortkastad tid, man har ju ändå ingen användning för de kunskaperna(?). Men jag har på det här året insett att jag lärde mig att lära mig saker och den kunskapen har jag användning av varje dag!

Andrea Malmsten Gellerstig heter jag och började som trainee på NCC för snart ett år sen. Tog min examen från KTH, Samhällsbyggnad (gamla Väg och Vatten och Lantmäteri) första september 2007 med inriktning mot byggprojektledning. Gjorde mitt exjobb på Sweco Bloco där jag även praktiserade en sommar. Parallellt med studierna hjälpte jag NCC Boende med nulägesanalyser, och nu sitter jag alltså här och bloggar i min roll som trainee.

Jag har fått reda på att målgruppen för bloggen i förstahand ska vara studenter på tekniska högskolor och i andrahand anställda på NCC. Min förhoppning är att det ska vara intressant läsning för båda målgrupperna!

Det jag har tänkt ta upp är bland annat glappet mellan studier och verklighet, förväntningarna och synen jag hade på branschen innan jag började, saker som förvånar/förbryllar/upprör mig, idéer och tankar kring hur jag skulle vilja utveckla och förnya branschen och mycket annat.

För att en blogg ska bli levande och intressant krävs det att läsarna är med och påverkar, annars blir det bara en monolog. Kom gärna med ris och ros, idéer och förslag på vad ni vill att jag tar upp, frågor mm, antingen i kommentar-rutan eller i ett direkt mail till mig: andrea.malmsten@ncc.se.

En liten fundering innan jag slutar för den här gången: På NCC intranät StarNet publiceras artiklar, bloggar, nyheter mm. Bland annat har vår VD Tomas Carlsson en blogg. När han nyligen skev ett inlägg om arbetsmiljö och värderingar fick han en kommentar på sin text medan när personalmatsalen tog bort delicatobollarna som tillval fullkomligt bombades det inlägget med upprörda kommentarer.

Vad engagerar människor?

/Andrea