Jag tror att de flesta människorna vill utvecklas och upptäcka nya saker i livet, det är ju det som driver oss framåt. Detta gäller både på fritiden och under arbetstid.
Jag har ett fritt jobb och väljer mycket själv vad jag ska göra och när (inom vissa ramar så klart), det har både sina för och nackdelar. Något som jag ibland saknar är lite guidning och feedback i vardagen. Jag vet faktiskt inte alltid om jag uppfyller de krav och förväntningar som finns på mig. Det är klart att jag vet vad jag skulle kunna bli bättre på (typ allt), men det underlättar med konstruktiv kritik. Det är kanske inte alltid lätt att höra men är en viktig del för att bli bättre. Jag har visserligen avstämningsträffar om traineeprogrammet med Bosse och de är bra, men han kan inte säga så mycket om hur jag fungerar i vardagen eftersom vi inte jobbar tillsammans.
De jag arbetar med vet inte särskilt mycket om vad det jag pluggat innebär och att jag är trainee (vilket också är bra för de behandlar mig på samma sätt som alla andra). Ibland vet jag inte om det kanske finns en liten övertro på vad man kan när man är ny civilingenjör, det vi läst är ju inte särskilt produktionsinriktat och det är ju delvis därför jag är här nu. Mina arbetskamrater är bra och justa men kanske vore det inte fel om någon ute på arbetsplatsen vore lite insatt i vad jag kan och vad jag ska lära mig under denna tid i produktion. Lite tips om vad jag kanske kan tänka mer på eller om jag bör gör något på ett annat sätt vore bra för att underlätta min väg för att bli en bättre medarbetare.
Hur gör du för att utvecklas?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
var dig själv och var lyhörd e nog mitt tips för hur man ska vara på jobbet¤Dalmas
Jo, att vara sig själv är ju alltid bra men räcker kanske inte helt för att bli duktigare.¤Josefin
Ja, jag saknar högskolan där tentaresultaten gav direkt återkoppling och mätbara resultat på det man gjorde. Ute i arbetslivet är det knepigare.
Förutom att vara ödmjuk inför andras kunskap, att alltid försöka visa framfötterna då tillfälle ges och stå på sig, så gäller det som Dalmas säger att vara lyhörd till situationens och medarbetarnas inställning. Det är mitt recept.
Tyvärr tar det sociala spelet en lite för stor del av arbetslivet och jag tror att det är här som könsfrågan blir tydligast.
Kunskap, utbildning och prestation är tyvärr inte alltid A och O...
Lycka till!¤Erik
Kul med lite reaktioner:) Hur menar du att könsfrågan blir tydligast? Kan du ge några exempel på det sociala spelet? Det vore spännande att höra.¤Josefin
Könsfrågan ja...
Min högst personliga uppfattning är att sättet vi tolkar och beter oss mot vår omgivning bygger på förutfattade meningar och fördomar. Dessa kan baseras på enklare saker som klädsel och frisyr men också värre saker som hudfärg, religion eller kön. Offren för de här fördomarna måste kämpa hårt med sitt förhållningssätt mot andra för att gång på gång skapa en korrekt bild av sig själva. Noterbart är att alla fördomar inte är negativa och kan i vissa sammanhang underlätta livet.
Ett exempel som gäller ett par av mina kvinnliga vänner från studietiden är att de, i sin strävan att få den respekt de förtjänar, blivit sedda som besvärliga och osmidiga.
Jag tror att det här beror på att människor i allmänhet anser att kvinnor har en mer beskyddande och förstående karaktär än män. Detta medför i sin tur att kvinnor inte bemöts med samma respekt. För att kompensera detta måste kvinnor (framför allt i ledande ställning) ofta anlägga en strängare karaktär än män i samma situation för att inte bli överkörda och få jobbet gjort.
Jag kan tänka mig att det är en besvärlig balansgång mellan att inte få respekt och att bli betraktad som jobbig.
Brasklapp: Det här är bara en fundering från min sida och jag jobbar inte med såna här frågor professionellt...
Man ska alltid försöka vara sig själv, men någon gång emellanåt ska man nog tänka på hur man uppfattas av andra och se om man är bekväm med det.
¤Erik
Skicka en kommentar