Sjuk jul

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Sen i oktober har jag haft en halsont som legat kvar i kroppen och gjort sig påmind så fort jag försökt träna och för tre veckor sen vandrade det ner i lungorna. Det är inte särskilt skönt och man blir ganska så låg. När doktorn sen beordrar en att stanna hemma är det bäst att lyda. Alltså har bygget fått klara sig utan mig i någon vecka och det klarar de med all säkerhet alldeles utmärkt. Däremot känner jag mig taskig som stannar hemma vilket kanske är dumt för sjukdom är ju inget man kan rå på men varför är man så? Det där med hur stor roll jobbet får spela i ens liv är kanske något jag kan återkomma till senare.

Nu är bygget i alla fall stängt över jul och nyår och alla har gått hem på välbehövlig ledighet. Onsdagen den 7/1 är vi alla tillbaka och då fortsätter jag skriva som vanligt.

Hoppas att du har en riktigt skön och vilsam jul och nyårstid.
Varma hälsningar/ Josefin

Berövad på jullov!

Som både jag och Josefin skrivit om tidigare finns det oändligt många skillnader mellan skolan och arbetslivet.

Den skillnad som märks tydligast just nu när det lider mot jul är avsaknaden av jullov. När jag gick på kth hade jag ofta en månads jullov, för att inte tala om två veckors påsklov, tretton veckors sommarlov, minst en veckas höstlov… Vilket blir ca 20 veckor på ett år! Och att gå ner till en fjärdedel av det känns tufft. För även om många ofta jobbar eller praktiserar på sina lov så är det ändå ett avbrott.

Men hur skulle det se ut om alla var lediga nästan halv året, då skulle det inte bli mycket gjort!

Dessutom är helgerna helt lediga när man jobbar, ingen tenta att plugga till, kurslitteratur att läsa eller räkneuppgifter att komma ikapp med!

Jag önskar er alla en riktigt skön jul, och hoppas att ni som pluggar njuter riktigt ordentligt av ert jullov!

Prestation och feedback

Jag skulle vilja kommentera Josefins senaste inlägg. Håller helt med att det känns som ett stort steg att gå från skolans värld med tydliga kursplaner, vilka förkunskaper som krävs, vad som fodras för att få ett visst betyg osv.

Hur ska ens chefer på ett bra sätt visa var ribban ligger? Vilket resultat som förväntas?

Ett sätt är att läsa andra rapporter eller dyl. som tidigare har gjorts på företaget, men det kan vara svårt att jämföra kvalitén med ens eget arbete.

Och visst, man kan alltid göra ens bästa och hoppas att det är bra nog, men jag kan till exempel både göra en kort och koncis rapport som en lång och analyserande, vad är det som önskas? Ibland kan man drömmande längta tillbaka till de tydliga instruktionerna inför ett skolarbete som preciserade såväl innehåll som antal ord.

Svar ang vikten av ett nätverk

I mitt förra inlägg poängterade jag vikten av ett nätverk och hur betydande det kan vara för t.ex. sommarpraktik. Och jag håller med Evelina som kommenterade inlägget, ibland känns kontakter viktigare än hela utbildningen. Men det är kanske så, för vad ska du med en utbildning till om du inte får jobb? Visst, tids nog, efter att ha skickat ditt CV till tillräckligt många företag kommer du få jobb eller praktik oavsett om du känner någon på företaget eller inte. Men idag är det hård konkurrens om jobben och att sticka ut ur mängden känns ibland svårt, och då kan det vara guld värt att känna någon som vet att just du faktiskt är unik.

På eventet som jag var på förra veckan berättade tjejen som blev utsedd till female economist of the year 2008 att hon trodde att hon fått utmärkelsen bland annat för att hon hade engagerat sig ideellt under sin studietid. Jag vill passa på att tipsa om scouterna, där jag själv är aktiv sedan länge och där nya ledare alltid är välkomna och behövs! Dessutom erbjuder scouterna många bra utbildningar inom bland annat ledarskap för dom som engagerar sig. Alltså rekommenderar jag verkligen ideellt arbete, det är kul för dig själv, ger något åt andra och är sist, men inte minst en fördel för ditt framtida yrkesliv!

Att utvecklas i vardagen

Jag tror att de flesta människorna vill utvecklas och upptäcka nya saker i livet, det är ju det som driver oss framåt. Detta gäller både på fritiden och under arbetstid.

Jag har ett fritt jobb och väljer mycket själv vad jag ska göra och när (inom vissa ramar så klart), det har både sina för och nackdelar. Något som jag ibland saknar är lite guidning och feedback i vardagen. Jag vet faktiskt inte alltid om jag uppfyller de krav och förväntningar som finns på mig. Det är klart att jag vet vad jag skulle kunna bli bättre på (typ allt), men det underlättar med konstruktiv kritik. Det är kanske inte alltid lätt att höra men är en viktig del för att bli bättre. Jag har visserligen avstämningsträffar om traineeprogrammet med Bosse och de är bra, men han kan inte säga så mycket om hur jag fungerar i vardagen eftersom vi inte jobbar tillsammans.

De jag arbetar med vet inte särskilt mycket om vad det jag pluggat innebär och att jag är trainee (vilket också är bra för de behandlar mig på samma sätt som alla andra). Ibland vet jag inte om det kanske finns en liten övertro på vad man kan när man är ny civilingenjör, det vi läst är ju inte särskilt produktionsinriktat och det är ju delvis därför jag är här nu. Mina arbetskamrater är bra och justa men kanske vore det inte fel om någon ute på arbetsplatsen vore lite insatt i vad jag kan och vad jag ska lära mig under denna tid i produktion. Lite tips om vad jag kanske kan tänka mer på eller om jag bör gör något på ett annat sätt vore bra för att underlätta min väg för att bli en bättre medarbetare.

Hur gör du för att utvecklas?

Vikten av att mingla

Något som i alla fall inte jag tänkte så mycket på under studierna var att alla ens kursare snart skulle komma att bli ens konkurrenter, kontakter, nätverk och kanske även kollegor.

I min årskurs var vi cirka 120 personer och så känner man säkert lite folk från äldre och yngre årskurser, vilket gör att redan när man kommer ut i branschen har man ett kontaktnät på minst 150 personer!

Och att ett stort kontaktnät är viktigt har nog inte undgått någon. Men det är ju en fördel om inte alla i ens nätverk är nyutexaminerade...

Hur ska man då göra? Att se till att få relevant praktik varje sommar är en bra början, då har man möjlighet att se fyra olika arbetsplatser eller företag (om man går en femårig utbildning). Att medverka i arbetsmarknadsdagarna på din skola är också ett lätt och jätte bra tillfälle att lära känna folk.

Sist vill jag tipsa om det kvinnliga nätverket Carpe Competencia för unga akademiker (riktar sig främst till ingenjörer och studenter från Handels). Dom anordnar många spännande events, föreläsningar, mentorprogram, ledarskapsutbildningar, traineeprogram med mera.

Ikväll ska jag själv iväg på ett event med efterrättsbuffé och mingel på Berns!

..och som jag lärde mig som nolla på kth; ”Gratis är gott!” ;)


http://www.carpecompetencia.se

Max och Stefan

Jag har en väldigt trevlig arbetskamrat som heter Stefan Eriksson. Han är 26 år, har läst till Högskoleingenjör/Byggnadsteknik vid Linköpings universitet och har jobbat här på NCCs Nyköpingsavdelning i snart två och ett halvt år. Under sina år har han hunnit med div arbetsledning, allt i allo och mycket utsättnings- och mätteknikjobb (vilket är mer jobb än en del nog faktiskt tror) på både bostadsprojekt och stora industrijobb.

Nu har han tagit nästa steg i utvecklingstrappan och fått ansvar för det projekt jag tänkt att ni ska få följa de närmaste månaderna, nämligen Max hamburgerrestaurang som är en del i det stora projektet Påljungshage (där jag ju också är). En stor fördel med att som första egna projekt få en del av ett större projekt, är att det hela tiden finns möjlighet att få hjälp och stöttning av mer erfarna kollegor.

Här har vi honom och det är alltså hans jobb ni ska få följa.

Nu är Max på g

Rapport från Max: Mark är något sena men snart färdiga. På bilden ses avlopp och vatten sticka upp ur backen. Idag ska gubbarna börja armera för kantbalken och målet är gjuta plattan innan jul. Byggnaden blir i bottenplan 350 m2 varav ca 200 är restaurang. Övervåningen är ca 75 m2 och innehåller personalutrymmen och fläktrum.

Nya ord får man lära sig hela tiden, idag kommer ännu ett och denna gång från platschefen Robban, glesbyggdskavaj – Helly Hansentröja.

Go cart och julmusik

I onsdags arrangerade Maskinhuset en kväll med Go cart och middag vilket var jättekul (trevligt initiativ Tony) Vi blev uppdelade i sex lag med tre i varje och efter några träningsvarv var det 50 minuters tävling med flygande byten. Det var riktigt skojigt och på en del kom tävlingsdjävulen riktigt fram, många skratt blev det och efter några hetsiga dueller och ett jämt slut mellan det yngsta och nästan äldsta laget (nja, så gamla är de kanske inte) vann till slut det unga lag 6 med Pär och Jocke (det enda laget med två förare) Grattis killar. Mitt lag kom trea och det var roligt. Tack Lasse och Oscar för en bra laginsats !


På kontoret har jag börjat terrorisera mina arbetskamrater med julmusik, Janne sliter ibland sitt hår men då tänker han iaf på något annat än jobbet för en stund :)

Alla är vi barn i början (ny i produktion)

Att vara ute i produktion är väldigt långt ifrån det mesta jag läste på Chalmers även fast grunden ju är den samma. Jag vet att jag (med flera) ställde frågan varför mycket vi gjorde inte var särskilt anpassat till produktion, t.ex. när vi skulle dimensionera väggarna talades det aldrig om i vilka tjocklekar isoleringen eller reglar går att få i eller vilka problem man kan stöta ihop med i produktion om man kommer med de förslag som vi tog fram. Svaret vi fick var att man måste prioritera och det går inte att få med allt, det vi mest skulle lära oss var HUR saker och sker och VARFÖR det blir som det blir, mekanismerna bakom helt enkelt. Den praktiska verkligheten fick inte riktigt plats utan det var mer upp till var och en att skaffa sig den erfarenheten på annat håll. (Den första kursen vi läste i ettan som resulterade i ett stort arbete om en byggnad, Världskulturmuseet i mitt fall, var dock ett bra undantag och en kurs som gav en riktigt bra bild av verkligheten och en byggnads tillkomst)

Eftersom jag ville ha mer praktisk erfarenhet och veta varför jag skulle lära mig allt som jag faktiskt gjorde i skolan, tog jag efter trean ett sabbatsår och fick då fortsätta efter min sommarpraktik här på NCC. Även fast man i tre år gjort en hel del skoluppgifter, arbeten och räknat ut X antal A4-block är det inte mycket man kan ta med sig ut i produktion. Däremot är det mycket från produktion som man kan ta med sig tillbaka till skolan.

Under sommaren sprang jag mest runt som någon sorts alltiallo och hjälpte till med vad som behövdes vilket var allt från att isolera till att sätta ut väggar och laga parkettgolv. När hösten sen kom fick jag dock åka till Nykvarn och vara med och bygga ett stort lager till Volkswagen. Det var lärorikt!
I ettan på V hade vi en liten kort kurs i ritningsläsning som jag minns som bra men lite krånglig och det var ditintills min nästan enda kontakt med ritningar. I Nykvarn skulle det bli värre och jag är verkligen tacksam för projektchefen Hasselkvists tålamod och pedagogiska förklaringar kring det mesta som rör sig kring ett bygge, dessutom gav han mig utrymme att prova själv men fanns hela tiden med i bakgrunden.
Jag minns första dagen när jag kom dit och han visade mig runt för att sen gå in och lägga upp en stor ritningsbunt på bordet. Dessutom valde han samplotten där alla installationer (sprinkler, vent, rör och el) fanns med på en och samma ritning. Jag undrar verkligen om det syntes hur allting bara snurrade i huvudet på mig? Så småningom klarnade det i alla fall och idag förstår jag ritningar betydligt bättre än då.

Hög ingångslön vs Utvecklade och stimulerande arbetsuppgifter

När jag började jobba för drygt ett år sen fick jag ofta frågan vad jag hade fått för ingångslön. Och jag förstår att unga efter många års studier med dålig ekonomi ser fram emot att börja jobba och tjäna pengar. Många fantiserar om vad de kommer att ha råd att köpa när första lönen trillar in på kontot.

Men jag insåg snabbt när jag började jobba att lönen var långt ifrån det viktigaste. Att man trivs, har utvecklade och stimulerande arbetsuppgifter, har en bra chef som man kan ha en öppen och ärlig diskussion med och en trevlig stämning på arbetsplatsen är det absolut viktigaste!

Om man jämför ingångslönerna för ingenjörer mellan olika branscher ligger byggbranschen ganska långt ner. Men att så många av de jag träffat på NCC har jobbat i företaget trettio till fyrtio år tyder på att det är ett företag där de anställda trivs och känner att de utvecklas.

Vad tycker du är viktigast hos en arbetsgivare och vad skulle få dig att stanna kvar på samma företag i trettio år?

Kommentarer tack

Kommentarer och synpunkter mottages tacksamt !
Vill du inte skriva en synlig kommentar går det även bra att skicka ett litet mail.
Tack tack :) / Nisse

En vanlig tisdag

Idag kom den finurliga lilla ventilationsfinnen Ari tillbaka. Fläktrummet är nu målat och mattan är lagd så idag sätter de ihop ramen som ventilationsaggregatet ska stå på för att i morgon börja lyfta in aggregatet. Därefter står snickarna och väntar på att bygga igen hålet i väggen som är lämnat för att kunna lyfta aggregat, kanaler mm. Rörkillarna är strax bakom och stampar otåligt för att komma vidare med sitt rörstråk med värme, kyla och vatten.

Ari går ner på den provisoriska trappan från fläktrummet.

Här är stora delar av det härliga NCC-gänget som jobbar här just nu.