måndag 10 februari 2014

Djup snö, djupare vänskap och en historia



Alla har en mer eller mindre brokig historia, alla har en historia, alla skapar sin egen historia men framförallt framtiden är din! Att bli vem som helst, det kan vem som helst så länge man inte är rädd för mörkret. Att vara rädd för mörkret kan alla vara men färgerna finns även då det är som svartast och när man hittar ljusglimten så skapas viljan att se solen…

Jag är medveten om att det jag skriver inte är särskilt kristallklart men jag tror de flesta kan relatera till ett slags liv likt vad jag skrivit.  Skidäventyret i fjällen skapade en historia som jag sent kommer att glömma, många möten och härliga utbyten som på något vis kommer att forma min framtid. På tal om personligframtid så är det faktiskt hög tid för er som tänkt söka traineeprogrammet att börja knåpa på en ansökan. Traineeprogrammet är en fantastisk möjlighet och ett utbyte som inte kan jämföras med en vanlig tjänst. Ett tips jag kan ge dig som vill söka är att oavsett bakgrund eller historia så ska du vara dig själv till etthundra procent. Försök dessutom att fundera på vad det är som får dig att vilja bidra till samhällsutveckling och vilken faktor som får just din eld att brinna.
Men åter till resan, jag lovade ju att ge en recension och slänga upp lite bilder så jag gör det!
Resan började lite oklart, flyget som vi skåningar satt på blev försenat och det slutade med att vi fick springa genom Arlanda till vår anslutande resa. När vi väl kom fram till incheckningen så var det stängt och ingen fick komma på planet. Efter lite diskuterande så fick de som hade handbagage komma med medans incheckning av bagage var inte möjligt. Alla utom jag, dvs Jennifer, Olof och Sebastian hade bagage så jag sprang vidare och kom med planet. Jennifer och grabbarna fick ta in på hotell och sova en natt i Stockholm, jag tror inte det gick någon nöd på gänget eftersom Clarion har ganska härlig meny både när det gäller mat men även en speciell kuddmeny för huvudkuddar.

Efter alla om och men så var samtliga samlade dagen efter i Hemavan och det blev dags för lite skidåkning. Dagen erbjöd även härliga övningar i form av feedbackträning och presentationer.
Under kvällen hade vi diverse team-övningar bland annat brobyggartävling, mitt lag vann inte men jag tyckte ändå att vi vann ett bra pris; samarbete.
Dag två började tidigt och feedbackövningar blev starten på dagen. Lite senare fick vi några olika besök, bland annat av NCC Construction Norge som berättade om deras sätt att arbeta och hur marknaden ser ut i vårt västra grannland. Efter Norge-presentationen dök affärschef Bertil Schmidt och marknadschef Erik Nerell upp för att prata karriär och val i livet. Erik och Bertil diskuterade även kring hur NCC arbetar i sina relationer nära kund. Det var en spännande pratstund som verkligen inspirerade mig på många olika plan. Erik och Bertil verkar ha så kul på jobbet, det märktes verkligen.
Allt som allt blev det 4 härliga timmar med dessa karismatiska gentlemän och efter det var det dags för en tur i backen!
Dag tre, dvs lördagen, var det som vanligt upp tidigt för att dra igång feedbackövningarna, strax efter kom vVD Maria Zimdahl för att presentera hennes karriär och arbete som chef för segmentet mark- och industribygg. Vi fick även en uppgift av Maria där vi skulle presentera en strategiskt viktig satsning inom mark- och industribygg. Jag måste verkligen säga TACK till Maria! Hennes presentation var grym men ödmjukheten och insikten som Maria visar är något jag också vill kunna utstråla, jag blev verkligen imponerad och supermotiverad!!! Under kvällen var det middag och lite biljard/dart, mycket trevligt! Dag fyra, och således söndagen var det tidig uppstigning för att avsluta feedbackövningarna, städa och packa. Planet skulle lämna Hemavan vid 14.20 men när vi kom till flygplatsen så var samtliga flyg inställda, jippi!!! En ersättningsbuss som skulle ta oss till Vilhelmina skickades men den dök inte upp förrän 17.00 vilket resulterade i att vi anlände till Vilhelmina tre timmar senare och fick hoppa på ett plan där. Alla förseningar resulterade i att vi missade samtliga anslutande flygningar från Arlanda och fick sova på Clarion (igen för vissa). Allt löste sig till det bästa och oavsett så var alla nöjda och glada, jag tror inte någon var missnöjd i alla fall. Trots alla förseningar och komplikationer så var resan bara 16 timmar efter tidplanen när vi skåningar väl landade i Malmö
J.
Alla har en historia och historian om Hemavan med NCC kommer alltid vara en ljusglimt i vardagen när mörkret faller. Jag tar med mig värme, djupare vänskap och glädje från vistelsen i norr trots en yttertemperatur på -23 grader och snålblåst.
 
Flyg från Vilhelmina till Stockholm

Presentation av Sean, Jennifer och Sebastian

Arnt berättar om NCC Construction Norge


Sean, Christian, Elinore, Viktor och Bertil i Backen

Brobyggartävling
 
Moi

torsdag 23 januari 2014

Social förmåga och skidåkning



Vi drar till fjällen, NCC hela kvällen, ute och glider med snowboard och skidor.
Nästa vecka är det varierade uppgifter på schemat. Måndag, tisdag och onsdag är det normal morgonrutin för Andersson men på torsdag och fredag blir det annorlunda. Traineegruppen och den äldre kullen från NCC-kompetensbygget skall nämligen ha fyra intensiva dagar i Hemavan, allt från skidåkning till processövningar och presentationer skall hinnas med. I skrivande stund är schemat inte spikat till hundra procent men är det något jag vet så är det att det kommer det bli grymt bra, det räcker för mig
J. På tal om saker som är grymt bra och roliga så fick jag ett mail från kamratklubben i Malmö om diverse aktiviteter, bland annat skidåkning och grill på Skånes enda kulle där skidåkning faktiskt kan bedrivas; Vallåsen eller som vissa kallar det, i sann alperna-stil; Val åsén.  Kamratklubben är ett nätverk som NCC i Malmö/Lund har för att skapa relationer inom men också utanför arbetet. Det behöver inte vara omfattande aktiviteter utan det kan vara en afterwork eller lite boule i parken en härlig vårdag. I andra delar av landet finns det säkert likande sällskap och finns det inte så starta upp, det är kul! Jag tycker att kamratklubbar och liknande sociala nätverk är bland det viktigaste på en arbetsplats. Nätverken skapar naturliga sociala interaktioner mellan människor på arbetsplatsen och utan det vore arbetsplatsen tråkig och ohållbar att vistas på. Många frågar mig, studenter som icke studenter, varför jag valde att bli trainee på just NCC Construction AB, det finns ju så många alternativ. Social kompetens och socialt ansvar är ofta mitt svar. Jag vågar påstå att NCC som företag och alla anställda besitter byggsveriges bästa sociala kompetens och tar ett enormt socialt ansvar. Jag har aldrig mött en person i varselkläder eller mörk kostym som inte har den sociala förmågan. Inte heller har jag mött någon som frånsäger sig socialt ansvar. Mitt svar på frågan, varför jag valde NCC Construction, kan egentligen översättas till; på grund av företagskulturen och de grundläggande värderingarna, men det svaret är inte lika spännande och följdfrågor uteblir ofta.


Som många säkert har sett och läst på hemsidan så har NCC Construction i Lund fått ett ombyggnadsprojekt av psykakuten inne på St: Lars området. I måndags blev det klart att den enheten jag befinner mig på skall göra mark- och anläggningsjobben runt om huset och jag skall vara arbetsledare, wiiieee! Snacka om att bli taggad!
Just nu arbetar jag med att ta fram mängder som så småningom skall bidra till en produktionskalkyl. Markdelen skall vara färdigställd den första augusti i år vilket innebär aningen kort byggtid och dessutom är platsbristen en kritisk faktor. På grund av dessa aspekter är samordning och logistik två av de viktigaste parametrarna för att bygget inte skall glida utför.

Glida utför är något jag skall försöka göra nästa vecka, troligtvis i sann "Stig-Helmer"-stil. Jag lovar i alla fall att återkomma med bilder och recensioner av detta rafflande äventyr i norr.  
 
 
Trevlig dag och kommande lönehelg på er alla, nu är det dags för mig att ta en god kopp Zoégas skånerost i trevligt sällskap, det vill säga en social interaktion J.

onsdag 8 januari 2014

De första minuterna - Våga vägra snooze


 
De första minuterna den 8 januari i mitt liv.

05.45   Alarmet på mobilen ringer. (första gången)
- Alarmsignalen är inte min favorit, jag vet knappt var jag är och stänger av i ren ilska

05.50  Alarm nummer två ringer
- Alarm nummer två har hundra gånger värre signal än alarm ett. Det klassiska rycket i kroppen sker och jag dör nästan av rädsla.

05.52  Katten hoppar upp i sängen och undrar varför jag och min tjej inte går upp.
- Efter sisådär 20 sekunder så börjar nisse (som katten heter trots att det är en flicka) springa runt och busa i sängen, det är lagom mysigt vid denna tid på dygnet…

05.55   Alarm nummer tre går igång
- Min flickvän vrider på sig och gnyr; du ska väl upp?! och då masar jag mig upp, kallt är det också i rummet.

06.03   Microvågsugnen går
- Havregrynsgröt (2dl havregryn och 4dl vatten + en msk stevia)
Tid: 1.30  
Effekt: 600W

06.04   Espressomaskinen går igång
- Kapslarna var slut idag så nu blev det bara varmvatten i koppen… Jag gör te istället (saffran + chili).

06.09   Packar väska
- Matlåda, proteinshake och kläder.

06.13  Frukost-time!!
- Jag äter. Gröt och två knäckebröd med ost och skinka. Dricker te.

06.30   Borstar tänderna

06.38   Startar bilen
- Jag fick ta med teet i bilen (otrevlig smak pga tandborstningen, typiskt…)

06.51   Anländer till etableringen  
- Snackar skit och byter om

07.02   Jag öppnar mailen
- Arbetsdagen startar

07.20  Hämtar kaffe
- Starkt…

Jag gillar min morgonrutin! Som student kunde jag inte tänka mig att gå upp tidigare än nio men det känns ganska skönt. Jag ska inte sticka under stolen med det faktum att det är underbart att ligga kvar och dra sig på helger men på vardagar har jag inget emot att gå upp tidigare. Jag har det ganska lyxigt måste jag medge, för mig tar det ca 12-13 minuter från det att jag stiger ut ur lägenheten till det att jag öppnar dörren på arbetsplatsen.

På tal om att öppna dörren till något så öppnades 2014 för bara någon vecka sedan. Jag har inte riktigt fantiserat färdigt kring hur mitt 2014 kan tänkas bli men hur som helst så vet jag att det blir det bästa året hittills. Åren måste ju bara bli bättre och bättre, eller? Det kan ju inte bli sämre och sämre i alla fall! Oavsett så tycker jag att inställningen är viktig och med det menar jag att om man inte vågar så vinner man inte. Att inte våga är lite som att klicka snooze på livet.

Ett nyårslöfte för 2014 kan vara att inte snooza utan att våga sticka ut tårna utanför täcket och gå upp när alarmet ringer första gången.

Nä.. Nu är det dags för mig att gå ut och kolla en klorering för att se hur det går till, Spännande!!

Vi hörs

God fortsättning! :)