Heja, Heja, Heja...!

Komigen nu bara halva vägen kvar!!! Så lät det i helgen när jag redan sprungit drygt 11 km. Totalt var loppet 21 km och kallas GÖTEBORGSVARVET!

Jag har aldrig varit mycket för löpning men när en av mina nära vänner, som bor i Göteborg, gav mig en friplåt till ”varvet” i födelsedagspresent så kunde jag inte tacka nej. Utmaningen var ett faktum. Som sagt är jag inte mycket för löpning men träning i allmänhet är kul som bara den! Jag tränar Crossfit dagligen och då förekommer intervaller men maxlängden ligger då på 1600 m. Dagarna innan loppet kretsade tankarna kring förberdelser och jag frågade mig själv gång på gång varför jag inte löptränat?!?! Jag brukar intala mig själv att det mesta går så länge man vill och kämpar. Det viktiga är att modet finns och att man utsätter sig för utmaningar samt tar sig utanför sin comfortzon.
Jag lyckades att ta mig runt utan att stanna eller gå, min tid, för er som undrar, blev 1.52 och jag slog min kompis med 32 sekunder :)    

Anledningen till att jag skriver detta i bloggen är för att NCC var på plats! Jag träffade några glada löpare från Construction och Roads som käkade bananer och fick massage. Jag såg ingen av mina västliga traineekollegor på plats, så jag undrar lite vad ni gjorde istället? Elinore och Jonas? :)

Jag kör en bildbomb:

Underbart väder och mycket kärlek, vi ses garanterat nästa år "varvet"!!!

Samhällsbyggare bygger väl samhället, eller?

 

Studiebesök, nya bekantskaper och gemenskap.
Visst är byggbranschen stor men ändå väldigt liten, fantastisk eller hur? Jag tror att de flesta känner som jag. Att träffa nya bekantskaper som övergår i vänskap och därigenom gemenskap är fantastiskt.

Den gånga veckan har det mesta rullat på bra här i Lund trots att jag fått byta kontor. Just nu sitter jag i en av många blåa bodar utanför bygget vid St Lars och jag trivs som fisken i vattnet! Det är en stor fördel att sitta på plats i stället för att behöva köra mellan kontor och arbetsplats. Att kunna kommunisera direkt och inte över telefon är något jag föredrar.

På tal om kommunikation i byggbranschen så fick jag kommunisera med mig bästa barndomskompis i fredags, Johan von Scheele. Han är murare och UE till NCC Hus på projektet trevnaden i Malmö. Nu undrar ni kanske vad jag gjorde där?! Jo, jag ringde upp min traineekollega, Olof, som jobbar på NCC teknik. Han är ute på projektet varje fredag för att kontrollera och följa upp den prefabricerade stommen. Jag frågade olof om jag kunde komma förbi och inspektera diverse moment, dvs ett studiebesök, självklart löser vi det sa Olof. Jag hade nog lite tur för just denna fredag hade ställningsbyggarna valt att grilla och bjuda på hamburgare, klockrent!Projektet trevnaden är nyproduktion av flerbostadshus och malmös första kollektivboende. Intresserad? klicka här

Vi gick runt en stund och helt plötsligt så stötte jag på min bandomskompis, Johan. Han och några kollegor stod och murade i solen, det såg väldigt skönt ut tyckte jag. Efter att ha bytt några ord med honom om squash och vem som egentligen är bäst av oss två så gick jag och Olof vidare för att fortsätta studiebesöket. Projektet produceras i en mindre attraktiv stadsdel i Malmö, alla städer har ju mer eller mindre attraktiva delar och varför inte göra de mindre attraktiva till mer attraktiva? Jag tycker personligen att det är precis denna typen av projekt samtliga beställare och entreprenörer bör prioritera oavsett om det rör sig om anläggning eller husbyggnad. Att bygga samhället är väl vad en samhällsbyggare gör, eller har jag fel? Varför inte bygga bort utanförskapet och därigenom bjuda in till integration och faktiskt skapa ett samhälle?!

En annan aspekt som var intressant var logistiken. Projektet fungerar bra trots att det ligger centralt i Malmö. En genial lösning som gjorts var att byggvägen, dvs vägen för materialtransporter var genomgående. Det betyder att lastbilar och andra fordon slipper backa eller vänta vid ankomst vilket sparar tid och plats. Det kan tyckas vara en simpel lösning men ack så svår att få till i alla projekt.

I min iver så lyckades jag bara att ta ett kort, på marken. (typiskt anläggare.. hehe!)

 

Trevnaden - Malmö

På tal om något annat så var det tid för oss traineer att ansöka om en utlandsrotation i Shanghai på NCC pushasing group i fredags. Jag skickade såklart in min ansökan och nu är det bara att hålla tummarna. NPG som organisationen också kallas sysslar med internationella inköp och den av oss traineer som får åka kommer att arbeta som koordinator på deras kontor. Detta arbete innebär att man bistår inköparna med hjälp vid förfrågningar.
Utöver det så ingår det även att hjälpa till med uppföljning av kvalitetsdokumentation och CSR-frågor (Corporate Social Responsibility). Det tillkommer även ett sidouppdrag som innebär att analysera förfrågningar för att hitta förbättringsförslag och åtgärder som kan göra inköpsarbetet mer effektivt. Effektiviteten är direkt beroende av kommunikation och således bör några goda exempel tas fram för hur kommunikationen ska ske med Sverige, Danmark, Norge och Finland.

Ett spännande och roligt uppdrag!

Bara ett enkelt; Glad påsk!

Då var det långfredag och påskafton står för dörren. Igår fick jag en vårhälsning från Elisabeth Angarth, som för övrigt har tagit över traineeprogrammet efter David Artberg. När jag ändå är inne på ämnet så skulle jag vilja ta tillfället i akt att föra talan för samtliga traineer och säga tack till David. Du har verkligen gjort ett fantastiskt jobb och visat stort engagemang. Så; Tack och lycka till!

Nu vill jag bara önska en Glad påsk och trevlig helg!

Våren spirar i Stockholm och NCC blommar.

  

#SELFIE

Arbetsberedningar, arbetsplatsmöten och skyddsronder. Beställa transport, bärlager och hämta en padda. Uppdatera ritningar, kostnadsstyrning i MAP och samordningsmöte. Samverka med rörläggaren, byggaren och ventilationsentreprenören. Prestera, rent bygge och beställa stödmur. Tunga lyft, gjutning och avvägning av ytor.

Såhär kan jag fortsätta och troligtvis fylla hela bloggen med arbetsuppgifter som präglar min vardag men för att inte skapa tristess för er läsare så stannar jag här. Som ni förstår så har jag inga problem att fylla dagarna med utmanande och fantastiska uppgifter.

Men nu till något annat!!
Just nu känner jag, precis som alla andra, att våren är på väg och allt liv står liksom i startgroparna. Att mitt liv står i stargropen får mig att tänka tillbaka i tiden, för exakt ett år sedan tog jag klivet ut i världen och bosatte mig i London. I London skrev jag mitt examensarbete som avhandlade partneringstrategier och skillnader mellan den svenska och engelska modellen. Vilken resa det var! Alla möten med nya människor, ligga i Hyde Park och steka i solen som trycker igenom molntäcket var fantastiskt. Jag skulle aldrig ha det ogjort. Det är klart att det finns vissa delar som jag kunde gjort annorlunda men i stora drag var det en underbar tid. Att göra saker annorlunda är en insikt som jag ofta funderar över och vill komma till. Jag är en person som gärna vill utvecklas för att nå en högre nivå och för att göra det måste misstag tillåtas, erfarenhetsåterföring praktiseras samt tid för reflektion avsättas. Jag skulle vilja dela med mig av ett litet men ack så bra tips. Från början fick jag tipset från en kursare på LTH, han berättade för mig att han skrev dagbok varje dag. Det rör sig inte om massproduktion á la Bridget Jones utan en mer ingenjörsinriktad och kortfattad dagbok, två rader räcker oftast. Det viktiga är att dagboken avhandlar känslor och personliga relationer, således ska det inte skrivas om morgonrutiner eller skoknytningseffektivitet. Jag tror nog alla läsare vet eller har hört om ordet träningsdagbok?! Om ni inte vet vad det är så är det en noteringsbok för både goda och mindre lyckade prestationer. Det är således inte en renodlad träningsdagbok för prestationer som jag syftar på utan en träningsdagbok för relationer och personliga möten.

Min fråga till er är därför; skriver ni dagbok? Om inte, varför? I produktion förs dagbok med avseende på utfört arbete varje dag men inte en enda rad skrivs om relationer eller personlig utveckling, varför? Det är inte svårare än att ta en #selfie* och lägga upp på Instagram, det gör ju säkert de flesta varje dag ändå. Jag kan slå vad om att det krävs mer tid att välja rätt filter, typ Mayfair, X-Pro II eller Lo-fi samt lägga på bra kontrast för er #selfie* än vad det krävs för att skriva två rader kring er personliga utveckling! Så testa, det tar bara 5 minuter!

För att utvecklas på ett personligt plan så krävs ett visst utbyte med andra människor och just därför har vi traineer beslutat oss för att ha en inofficiell träff den kommande helgen. Vi tyckte att det blev för lång tid mellan de officiella träffarna så därför tog vi saken i egna händer och ”skapade” en träff. Jennifer och jag får agera hotell eftersom träffen äger rum i Malmö. Jag återkommer med bilder från eventet i nästa inlägg!

 

* Selfie är en bild på dig själv tagen framifrån, helst med ett märkligt ansiktsuttryck. 

#SELFIE

Hoppas alla får en fantastisk vecka! Nu är det tid för mig att återgå till;

Arbetsberedningar, arbetsplatsmöten och skyddsronder. Beställa transport, bärlager och hämta en padda. Uppdatera ritningar, kostnadsstyrning i MAP och samordningsmöte. Samverka med rörläggaren, byggaren och ventilationsentreprenören. Prestera, rent bygge och beställa stödmur. Tunga lyft, gjutning och avvägning av ytor.             

Ett brev..

 

 

 

Hej hopp!

Dagen har kommit och ett vykort har kommit, Viktor har komponerat detta härligt informativa inlägg. Det verkar som livet leker i Stockholm även för en skåning som Viktor. Läs och njut av vardagen för oss "halvgröna" trots allt har vi arbetat i 8-9 månader men ryggsäcken är långt ifrån halvfull.   

 

 

Bild från Viktor

Hoppas alla får en skinande vecka, själv ska jag på arbetsmiljöutbildning under tre dagar och är tillbaka i produktion på fredag.

Jag säger som viktor; på återseende!

Djup snö, djupare vänskap och en historia

Alla har en mer eller mindre brokig historia, alla har en historia, alla skapar sin egen historia men framförallt framtiden är din! Att bli vem som helst, det kan vem som helst så länge man inte är rädd för mörkret. Att vara rädd för mörkret kan alla vara men färgerna finns även då det är som svartast och när man hittar ljusglimten så skapas viljan att se solen…

Jag är medveten om att det jag skriver inte är särskilt kristallklart men jag tror de flesta kan relatera till ett slags liv likt vad jag skrivit.  Skidäventyret i fjällen skapade en historia som jag sent kommer att glömma, många möten och härliga utbyten som på något vis kommer att forma min framtid. På tal om personligframtid så är det faktiskt hög tid för er som tänkt söka traineeprogrammet att börja knåpa på en ansökan. Traineeprogrammet är en fantastisk möjlighet och ett utbyte som inte kan jämföras med en vanlig tjänst. Ett tips jag kan ge dig som vill söka är att oavsett bakgrund eller historia så ska du vara dig själv till etthundra procent. Försök dessutom att fundera på vad det är som får dig att vilja bidra till samhällsutveckling och vilken faktor som får just din eld att brinna.

Men åter till resan, jag lovade ju att ge en recension och slänga upp lite bilder så jag gör det!
Resan började lite oklart, flyget som vi skåningar satt på blev försenat och det slutade med att vi fick springa genom Arlanda till vår anslutande resa. När vi väl kom fram till incheckningen så var det stängt och ingen fick komma på planet. Efter lite diskuterande så fick de som hade handbagage komma med medans incheckning av bagage var inte möjligt. Alla utom jag, dvs Jennifer, Olof och Sebastian hade bagage så jag sprang vidare och kom med planet. Jennifer och grabbarna fick ta in på hotell och sova en natt i Stockholm, jag tror inte det gick någon nöd på gänget eftersom Clarion har ganska härlig meny både när det gäller mat men även en speciell kuddmeny för huvudkuddar.

Efter alla om och men så var samtliga samlade dagen efter i Hemavan och det blev dags för lite skidåkning. Dagen erbjöd även härliga övningar i form av feedbackträning och presentationer.
Under kvällen hade vi diverse team-övningar bland annat brobyggartävling, mitt lag vann inte men jag tyckte ändå att vi vann ett bra pris; samarbete.
Dag två började tidigt och feedbackövningar blev starten på dagen. Lite senare fick vi några olika besök, bland annat av NCC Construction Norge som berättade om deras sätt att arbeta och hur marknaden ser ut i vårt västra grannland. Efter Norge-presentationen dök affärschef Bertil Schmidt och marknadschef Erik Nerell upp för att prata karriär och val i livet. Erik och Bertil diskuterade även kring hur NCC arbetar i sina relationer nära kund. Det var en spännande pratstund som verkligen inspirerade mig på många olika plan. Erik och Bertil verkar ha så kul på jobbet, det märktes verkligen.
Allt som allt blev det 4 härliga timmar med dessa karismatiska gentlemän och efter det var det dags för en tur i backen!
Dag tre, dvs lördagen, var det som vanligt upp tidigt för att dra igång feedbackövningarna, strax efter kom vVD Maria Zimdahl för att presentera hennes karriär och arbete som chef för segmentet mark- och industribygg. Vi fick även en uppgift av Maria där vi skulle presentera en strategiskt viktig satsning inom mark- och industribygg. Jag måste verkligen säga TACK till Maria! Hennes presentation var grym men ödmjukheten och insikten som Maria visar är något jag också vill kunna utstråla, jag blev verkligen imponerad och supermotiverad!!! Under kvällen var det middag och lite biljard/dart, mycket trevligt! Dag fyra, och således söndagen var det tidig uppstigning för att avsluta feedbackövningarna, städa och packa. Planet skulle lämna Hemavan vid 14.20 men när vi kom till flygplatsen så var samtliga flyg inställda, jippi!!! En ersättningsbuss som skulle ta oss till Vilhelmina skickades men den dök inte upp förrän 17.00 vilket resulterade i att vi anlände till Vilhelmina tre timmar senare och fick hoppa på ett plan där. Alla förseningar resulterade i att vi missade samtliga anslutande flygningar från Arlanda och fick sova på Clarion (igen för vissa). Allt löste sig till det bästa och oavsett så var alla nöjda och glada, jag tror inte någon var missnöjd i alla fall. Trots alla förseningar och komplikationer så var resan bara 16 timmar efter tidplanen när vi skåningar väl landade i Malmö J.

Alla har en historia och historian om Hemavan med NCC kommer alltid vara en ljusglimt i vardagen när mörkret faller. Jag tar med mig värme, djupare vänskap och glädje från vistelsen i norr trots en yttertemperatur på -23 grader och snålblåst.

 

Flyg från Vilhelmina till Stockholm

Presentation av Sean, Jennifer och Sebastian

Arnt berättar om NCC Construction Norge

Sean, Christian, Elinore, Viktor och Bertil i Backen

Brobyggartävling

 

Moi

Social förmåga och skidåkning

Vi drar till fjällen, NCC hela kvällen, ute och glider med snowboard och skidor.
Nästa vecka är det varierade uppgifter på schemat. Måndag, tisdag och onsdag är det normal morgonrutin för Andersson men på torsdag och fredag blir det annorlunda. Traineegruppen och den äldre kullen från NCC-kompetensbygget skall nämligen ha fyra intensiva dagar i Hemavan, allt från skidåkning till processövningar och presentationer skall hinnas med. I skrivande stund är schemat inte spikat till hundra procent men är det något jag vet så är det att det kommer det bli grymt bra, det räcker för mig J. På tal om saker som är grymt bra och roliga så fick jag ett mail från kamratklubben i Malmö om diverse aktiviteter, bland annat skidåkning och grill på Skånes enda kulle där skidåkning faktiskt kan bedrivas; Vallåsen eller som vissa kallar det, i sann alperna-stil; Val åsén.  Kamratklubben är ett nätverk som NCC i Malmö/Lund har för att skapa relationer inom men också utanför arbetet. Det behöver inte vara omfattande aktiviteter utan det kan vara en afterwork eller lite boule i parken en härlig vårdag. I andra delar av landet finns det säkert likande sällskap och finns det inte så starta upp, det är kul! Jag tycker att kamratklubbar och liknande sociala nätverk är bland det viktigaste på en arbetsplats. Nätverken skapar naturliga sociala interaktioner mellan människor på arbetsplatsen och utan det vore arbetsplatsen tråkig och ohållbar att vistas på. Många frågar mig, studenter som icke studenter, varför jag valde att bli trainee på just NCC Construction AB, det finns ju så många alternativ. Social kompetens och socialt ansvar är ofta mitt svar. Jag vågar påstå att NCC som företag och alla anställda besitter byggsveriges bästa sociala kompetens och tar ett enormt socialt ansvar. Jag har aldrig mött en person i varselkläder eller mörk kostym som inte har den sociala förmågan. Inte heller har jag mött någon som frånsäger sig socialt ansvar. Mitt svar på frågan, varför jag valde NCC Construction, kan egentligen översättas till; på grund av företagskulturen och de grundläggande värderingarna, men det svaret är inte lika spännande och följdfrågor uteblir ofta.

Som många säkert har sett och läst på hemsidan så har NCC Construction i Lund fått ett ombyggnadsprojekt av psykakuten inne på St: Lars området. I måndags blev det klart att den enheten jag befinner mig på skall göra mark- och anläggningsjobben runt om huset och jag skall vara arbetsledare, wiiieee! Snacka om att bli taggad!
Just nu arbetar jag med att ta fram mängder som så småningom skall bidra till en produktionskalkyl. Markdelen skall vara färdigställd den första augusti i år vilket innebär aningen kort byggtid och dessutom är platsbristen en kritisk faktor. På grund av dessa aspekter är samordning och logistik två av de viktigaste parametrarna för att bygget inte skall glida utför.

Glida utför är något jag skall försöka göra nästa vecka, troligtvis i sann "Stig-Helmer"-stil. Jag lovar i alla fall att återkomma med bilder och recensioner av detta rafflande äventyr i norr.  

 

 

Trevlig dag och kommande lönehelg på er alla, nu är det dags för mig att ta en god kopp Zoégas skånerost i trevligt sällskap, det vill säga en social interaktion J.

De första minuterna - Våga vägra snooze

 
De första minuterna den 8 januari i mitt liv.

05.45   Alarmet på mobilen ringer. (första gången)
- Alarmsignalen är inte min favorit, jag vet knappt var jag är och stänger av i ren ilska

05.50  Alarm nummer två ringer
- Alarm nummer två har hundra gånger värre signal än alarm ett. Det klassiska rycket i kroppen sker och jag dör nästan av rädsla.

05.52  Katten hoppar upp i sängen och undrar varför jag och min tjej inte går upp.
- Efter sisådär 20 sekunder så börjar nisse (som katten heter trots att det är en flicka) springa runt och busa i sängen, det är lagom mysigt vid denna tid på dygnet…

05.55   Alarm nummer tre går igång
- Min flickvän vrider på sig och gnyr; du ska väl upp?! och då masar jag mig upp, kallt är det också i rummet.

06.03   Microvågsugnen går
- Havregrynsgröt (2dl havregryn och 4dl vatten + en msk stevia)
Tid: 1.30  
Effekt: 600W

06.04   Espressomaskinen går igång
- Kapslarna var slut idag så nu blev det bara varmvatten i koppen… Jag gör te istället (saffran + chili).

06.09   Packar väska
- Matlåda, proteinshake och kläder.

06.13  Frukost-time!!
- Jag äter. Gröt och två knäckebröd med ost och skinka. Dricker te.

06.30   Borstar tänderna

06.38   Startar bilen
- Jag fick ta med teet i bilen (otrevlig smak pga tandborstningen, typiskt…)

06.51   Anländer till etableringen  
- Snackar skit och byter om

07.02   Jag öppnar mailen
- Arbetsdagen startar

07.20  Hämtar kaffe
- Starkt…

Jag gillar min morgonrutin! Som student kunde jag inte tänka mig att gå upp tidigare än nio men det känns ganska skönt. Jag ska inte sticka under stolen med det faktum att det är underbart att ligga kvar och dra sig på helger men på vardagar har jag inget emot att gå upp tidigare. Jag har det ganska lyxigt måste jag medge, för mig tar det ca 12-13 minuter från det att jag stiger ut ur lägenheten till det att jag öppnar dörren på arbetsplatsen.

På tal om att öppna dörren till något så öppnades 2014 för bara någon vecka sedan. Jag har inte riktigt fantiserat färdigt kring hur mitt 2014 kan tänkas bli men hur som helst så vet jag att det blir det bästa året hittills. Åren måste ju bara bli bättre och bättre, eller? Det kan ju inte bli sämre och sämre i alla fall! Oavsett så tycker jag att inställningen är viktig och med det menar jag att om man inte vågar så vinner man inte. Att inte våga är lite som att klicka snooze på livet.

Ett nyårslöfte för 2014 kan vara att inte snooza utan att våga sticka ut tårna utanför täcket och gå upp när alarmet ringer första gången.

Nä.. Nu är det dags för mig att gå ut och kolla en klorering för att se hur det går till, Spännande!!

Vi hörs

God fortsättning! :)