Inköp av lyftbord

Camilla

Det gäller att verkligen utnyttja tiden ute i produktion och försöka lära sig så mycket som möjligt av alla fruktansvärt kunniga och duktiga människor. Jag har nu på senare tiden fått chansen att sätta mig in i projektinköp lite grann, med hjälp och stöd av våra två skickliga inköpare här ute på Clarion Arlanda. Jag har både skickat ut förfrågan på blockväggar och på ett lyftbord. Ärligt talat så visste jag knappt vad ett lyftbord var när jag tog tag i uppgiften, men nu är jag påläst på diverse lyftbordsdetaljer!

Nedräkning, uppräkning, sammanfattning och totalt

Tobias

Nu är det inte många dagar kvar för er som är intresserade att söka till traineeprogrammet. Ni som fortfarande tvekar hoppas jag kunna konvertera med två korta berättelser. Den ena om min tid från dag ett fram till idag då jag är på kalkyl och den andra om oss traineer och hur vi tillsammans har besegrat berg.


Den ena
Istället för att kastas ut i produktionen dag ett och stå som ett fån med en pinne i handen utan att vara behjälplig, vill min chef ge mig lite kött på benen och satte mig inne på kontoret i ett år. Detta för att bli bekant med företaget, dess programvaror och arbetsprocesser. Jag kommer fortfarande att se ut som ett fån när jag kommer ut, men jag är inte helt oduglig. Redan från min första produktionsdag kommer jag att ha en trygghet i att förstå många bakomliggande processer för att få möjligheten och tillstånden att sätta spaden i marken på varje nytt projekt.

Jag inser att jag tog mig vatten över huvudet om jag ska förklara vad jag har gjort från dag ett så jag visar det med en bild istället. Om det råkar finnas någon som har fördomar mot kalkyl (jag vet att jag hade det) så ska ni veta att det är helt fel. Idag kan jag mycket väl tänka mig att sitta på kalkyl resten av mitt liv. Det är en underbar utmaning i att tolka handlingar för att på bästa sätt komma fram till en smart och kostnadseffektiv lösning. Det är det här jag har tränats till att göra: lösa problem som har (o)tydliga randvillkor med flera rätta svar, varav jag ska försöka hitta det som passar bäst för både oss och kunden. Jag kommer att få det svårt att hitta en plats att vara på när traineeprogrammet är slut då allt jag gjort hittills är riktigt kul!


Den andra
Från att inte känna någon av mina traineekollegor till att hamna i det läget att jag idag litar blint på dem, har varit en resa uppdelat i tre tillfällen på sammanlagt 11 dagar. Inte i min vildaste fantasi har jag kunnat föreställa mig att en sådan här gemenskap med tillhörande förtroende kan uppstå på så kort tid, och jag har gjort lumpen i 11 månader med allt vad det innebär. Tillsammans har vi sänkt fasader och maltdryck, besegrat berg och dalar samt stått enade i utmaningar jag aldrig hade klarat själv.

Den största utmaningen jag tänker på är när vi i Hemavan fick ett öppet problem av Tomas Carlsson och endast 24 timmar för att komma fram till en lösning. Pressen och stressen att leverera något som jag inte har en aning om för chefen över NCC Construction försvann nästan omedelbart tack vare ett gott samarbete, kloka kollegor och Google. Och presentationen gick riktigt bra, över förväntan.


Avslutningsvis vill jag bara påpeka att utbildningen och det nätverk som byggs upp är skäl nog att söka till traineeprogrammet. Sista puffen går till alla kompetensbyggare som var med i Hemavan, ni rockar fett. Alla som har möjlighet att söka till kompetensbygget, gör det!

Du som har läst och fortfarande tvekar på att söka är välkommen att tillbringa en dag i Göteborg med mig.
/T

Dagens gästspel

Emilia

Nu när ni börja få stenkoll på vardagen för vårt bloggäng tänkte jag bryta in med ett litet gästspel så att ni ska få ytterligare en inblick i hur en arbetsdag kan se ut för oss traineer på NCC.

Jag heter Emilia, är 26 år och trainee inom avdelningen Hus Malmö/Lund på NCC. Sedan årsskiftet innebär detta att jag har min vardag bland armering och betongbilar på Projekt Triangeln i Malmö där jag är en av två arbetsledare för betongarbetena. Nu ska ni som vill ha lite koll på hur dagarna egentligen kan te sig för oss traineer få följa med på en snabb resumé av min arbetsdag.

06.30: Jag tillhör den sällsynt skaran morgonpigga människor och är därför på plats en stund tidigare än de flesta andra i projektet. En kopp kaffe och ett snack med platschefen hinner jag därför med i lugn och ro innan vinterkängorna och hjälmen åker på och jag beger mig ut för dagens första runda på bygget.


Arbetet startar upp för dagen.

07.00: Innan frukost hinner jag med att kolla hur det går för de flesta av våra yrkesarbetare. Några uppiggande skämt, lite allmänt skitsnack och upptaggande prat inför kvällens tur till utmaningarnas hus blir det såklart på vägen. Några oklarheter kring armeringen i en bottenplatta har också uppstått men platschefen kommer snabbt till undsättning och hjälper oss att räta ut frågetecknen.

08.00: Efter morgonens problemlösning fortsätter min runda ute. Jag snackar lite med de andra arbetsledarna: Hur vi ska se till att vi har byggel till nästa veckas arbeten och vilka hyrmaskiner beöver jag egentligen beställa ut med eftermiddagens uttransport? Frågetecken blir snabbt utropstecken. Jag slår en signal till hyrfirman, och kilar sedan in till datorn för att lägga en beställning på formplywood, plank och lite borr som börjat ta slut, tur att det finns gott om snickare att fråga om vilka varianter som är bäst att använda.

09.00: Lagom till jag tryckt send på varukorgen i vår inköpsportal börjar fikabordet utanför fyllas på. På Triangeln, som är ett partneringprojekt, sitter alla inblandade i projektet tillsammans på arbetsplatsen. Det betyder att beställare, projekteringsledare och bostadsutvecklare delar frukostbord med oss ute i produktionen. Ganska perfekt för mig som är ny i branschen och gärna får insyn i allt vad man kan inrikta sig mot. Ofta är det dock helt andra samtalsämnen som underhåller oss, som dagens vilda diskussioner som cykelräderna utanför dörren.


En avslappnande stund runt frukostbordet och heta arbeten på arbetsplatsen

10.00: Varje torsdag har vi som jobbar i produktionen ett planeringsmöte där vi uppdaterar vår rullande tidplan. Detta är en tidplan för de aktiviteter som äger rum de närmaste 4 veckorna. För att möjliggöra en smidig logistik och minska risken kollisioner är tidplanen indelad utifrån olika zoner på byggarbetsplatsen. Tillsammans diskuterar vi vilka svårigheten som kan uppstå den närmste veckan och, såklart, hur vi ska lösa dem. Vi utvärderar även hur föregående vecka gått i förhållande till tidplanen. När vi är nöjda skriver vi ut nästa veckas ”sanning” och beger oss ut till arbetet igen.

.
Planeringsmöte tillsammans med delar av produktionen följt av en lunch med stellorna

12.00: För ett par veckor sedan hade vi med NCC’s kvinnliga nätverk Stella ett evenemang på Triangeln där alla Stellor i regionen fått bjuda in leverantörer, underentreprenörer, beställare och konsulter ur sina nätverk. Tillsammans åt vi middag, fick information om projekt Triangeln, gjorde ett arbetsplatsbesök och nätverkade med andra kvinnor i branschen. Hela arrangemanget var mycket lyckat och för att utvärdera det hela träffas ett gäng Stellor idag för lunch. Det blir mycket snack om allt från det avklarade evenemanget och de senaste utmaningarna på våra arbetsplatser till filmtips och prat om helgens planer.

13.00 Efter lunch har jag ett par timmar till att jobba undan lite, jag sammanställer hur mycket tid vi lagt på olika aktiviteter den senaste veckan, läser in mig på några nya ritningar som kommit de senaste dagarna och tar ännu en runda ute på bygget. Denna gång har jag kameran med mig och passar på att ta ett par foton av några bygglösningar jag inte sett tidigare, något att minnas till nästa projekt.

Våra tornkranar, och utsikten från en av dem, över Malmö, Köpenhamn och Turning Torso

16.00: För att komplettera mina gamla ekonomikunskaper läser jag under våren en kurs i företagsekonomi. Idag har vi en introduktion till en ny gruppuppgift så jag lämnar bygget för skolbänken under någon timme. Någon uppstart av själva arbetet blir det dock inte, ikväll ska de dryga 100 aktiva i mitt projekt vidare på nya utmaningar efter jobbet. Strax efter 17 är jag därför tillbaka i Malmö igen.

17.30: Aningen sent anländer jag till Utmaningarnas hus där vi precis blivit indelade i lag för att ta oss ann kvällens fångarna-på-fortet-liknande utmaningar. Efter en ordentlig mix av tankenötter, fysiska utmaningar och precisionstävlingar har mitt lag lyckats få ihop tillräckligt med framgångar för att i alla fall hamna på den övre halvan av resultatlistan, i närheten av det vinnande laget (innehållande bl.a. Trainee-Christer) är vi dock inte… men det finns det såklart många bortförklaringar till!

19.30: Efter en hårt kämpande är vi alla väl värda den italienska buffé vi bjuds på. Efter middagen lyckas jag dessutom charma mig till en skjuts med en av mina kollegor och lyckas därför komma hem innan dagen är helt slut.

Min berättelse har dock blivit mer än tillräckligt lång så datorn stängs av för dagen. Hoppas jag lyckats ge er en lite bättre insyn i hur vardagen kan te sig för oss traineer.

Hemavan 2012

Camilla

Är tillbaka på jobbet efter en GRYM resa till Hemavan med hela traineegänget, kompetensbyggarna och annat kul folk från NCC. Vilka hektiska dagar vi har haft – men fruktansvärt roligt!

Det har varit riktigt bra åkning. Nypistade backar fram till långt på förmiddagen och nästan ingen kö i liften. Upplägget för resan var skidåkning före lunch och jobb efter lunch, vilket faktiskt var precis lagom. Det var nämligen oerhört kyligt väder. -34 °C var det kallaste vi lyckades fånga på bild, och det är KALLT. Man var tvungen att pälsa på sig riktigt ordentligt och gå in och värma sig ofta. Men det betydde däremot mer fika, vilket inte är så dumt det heller!

Stay tuned - för fler inlägg om resan....