Avstämningslunch & arbetskollegor

För att stämma av mitt traineeprogram har vi en gång per kvartal en avstämningsträff och härom dagen var det dags för träff nr 2. Min handledare/chef Bosse och jag tog en långlunch och pratade om både det ena och det andra. Ibland kan det vara lite krångligt att hitta tid i vardagens fullbelagda schema men när man väl sätter sig ner och börjar sammanfatta de senaste månaderna får man lite perspektiv på det hela och det är ganska så nyttigt. Det finns en mall med punkter som ska tas upp men Bosse är lätt att prata med så det blir en hel del annat och det är givande att få höra om hur t.ex. kriser har hanterats förut samt hur någon som varit med lite längre tänker och resonerar.

Vi pratade även om hur jag upplevt den senaste tiden och vad som kommer hända framöver. Jag trivs jättebra som det är men är roligt att se framåt och veta att jag kommer få se nya saker och lära mig mer. Någon gång kring april ska jag in på kalkyl och inköp men exakt hur var och när är inte klart. Men det löser sig nog när det närmar sig.

För att jag ska trivas på jobbet behöver det vara lagom omväxlande men det är också jätteviktigt att jag trivs med de jag ska jobba med. Här är alla gubbar jättebra och ju mer man lär känna dem dessto bättre blir de. I morgon ska vi på en 24-timmarskryssning och det ska bli kul att se hur de är när klockan slagit 16 och snickarbyxorna bytts ut mot civila kläder...

Jag är inte bara tjej, jag är dessutom ung!

Jag får väldigt ofta frågan hur det är att vara tjej i en sådan mansdominerad bransch, kanske inte bara ofta utan snarare alltid, när jag berättar för någon om var jag jobbar.

På 90 % av alla möten som jag sitter på är jag den enda tjejen i rummet, men det är inte något som varken jag eller mina kollegor tänker på (i alla fall inte så ofta). För det är inte i det avseendet som jag sticker ut mest, för sticker ut gör jag.

Medelåldern bland oss tjänstemän på mitt bygge är ca 60 år, och så var det på det förra bygget jag var på också. Det är kanske ovanligt högt, även för att vara NCC, men det är ändå ett faktum att branschen har en extremt hög medelålder.

En liten anekdot från när jag jobbade på Sweco; Jag står i kopieringsrummet och ska printa ut ritningar jag har gjort över ett projekt i Brasilien när en äldre man kommer in. ”Är du här och hjälper mamma idag?”, frågar han mig vänligt.

Och visst, jag är ung. Jag tog min civilingenjör innan jag hade fyllt 23, och mitt unga utseende hjälper inte till. Men det är på grund att jag är ung och inte på grund av att jag är tjej som jag sticker ut.

Idag skulle ingen någonsin tro att du kan mindre bara för att du är tjej, du har däremot mycket att bevisa om du är ung.

Skryt

Får man skryta om sina medarbetare?

Väldigt glad över att ha så kreativa medarbetare är jag i alla fall. I våras utlystes det inom NCC en tävling i hela landet i hur man kan visa upp företaget genom skyltning vid projekten. Alla arbetsplatser runt om i landet ses ju av väldigt många människor och det är så klart ett utmärkt tillfälle att genom snygg skyltning visa upp vad vi kan och bygga vidare på varumärket. I senaste numret av interntidningen NCC-Nyheter kan man nu läsa att just vi har vunnit! Jag hade visserligen inte börjat här när den sattes upp men jag är lika glad för det :D Även fast en del gubbar är lite blyga uppskattar de nog den välförtjänta uppmärksamheten.

Så här såg skylten ut i upplyst tillstånd och den kunde beskådas av alla som passerade på motorvägen. Om du jämför med bilden på CityGross nedan kan du se att skylten är ett fasadprov.

Jag ska försöka återkomma med bilden som togs på oss så att ni får se mina charmiga medarbetare.

På återseende :) / Nisse

Lugnet efter stormen

I onsdags invigdes den första etappen med butiker och den dagen var det några som var lite lättretliga och nervösa. Dagarna innan hade CityGross varnat och sagt att det fanns risk att det kunde bli kö på motorvägen men det lät ju helt sanslös då det är en bit mellan avfarten och parkeringen. Kl 15 öppnade butiken för VIP-gäster och därefter var det en strid ström av bilar. Kl 17 var själva invigningsceremonin och där någon stans hade det kommit så många bilar att det inte gick att åka av motorvägen för att avfarten var full. Vägen in mot stan var visst också helt knökfull. Tänk att det finns så många människor som roas av att handla. Jag kan dock förstå att de är nyfikna för det är ju nästan som en ny stadsdel här på vår sida av motorvägen.

Jag ska erkänna att jag kände mig lite stolt som fått vara med och skapa denna byggnad men även fast jag kan frammana bilder hur det sett ut i olika skeden är det nästan lite svårt att fatta hur det gått till.

Under kvällen kom det ca 10 000 kunder och en kille hade nog lite väl bråttom för han körde för långt fram i parkeringsrutan och hamnade i diket framför. Ingen skadade sig dock och fick hjälp upp efter en stund.

På vår sida av huset (baksidan) är nu känslan nästan som när en storm dragit förbi och stämningen är riktigt harmonisk och lugn. Så nu tar vi en välförtjänt helg medan handeln stormar vidare :)

Förvirring i vardagen

I morgon är dagen D då den första etappen butiker ska öppna. För en knapp vecka sedan var den samordnade provningen och igår var slutbesiktning. Det betyder med andra ord Ont om tid!

Mitt i detta står jag och känner mig ibland minst sagt förvirrad. I skolans fina strukturerade värld finns det alltid ett svar eller i alla fall en lärare som kan säga om det är godkänt eller ej. Här ska man i själv försöka få ett grepp om det hela vilket nog är nästan omöjligt vid ett bygga av denna storlek, men när det känns som mest snurrigt försöker jag trösta mig med att många här har ju jobbat nästan lika länge som jag totalt levt så då kanske man ska ha lite tålamod med sig själv…

Ett gott skratt förlänger livet

Jag skulle vilja tipsa er om fyra kortfilmer om byggbranschen, med Henrik Hjelt från Parlamentet i huvudrollen, som ligger på Byggchefernas hemsida. De är tänkta att väcka debatt kring viktiga frågor; etik, jämställdhet, stress och ledarskap.

http://bc.hampusmedia.se/index.php/vi-byggchefer/index/C143/143

Visst att de är en parodi, men frågan är hur väl de speglar verkligheten, för även om bara en bråkdel av våra byggen drivs med den mentaliteten så har vi stora problem att tackla. Men jag måste faktiskt säga att jag aldrig upplevt något sånt på de byggen jag varit på. Jag vet inte om det beror på att jag har haft tur eller om det är tack vare att vi arbetar aktivt med värderingar i NCC.

Största motvinden är inte att jag är tjej utan att jag är ung. Mer om det i nästa inlägg!

Morgongymnastik

5.15 ringer väckarklockan hemma hos mig men för att riktigt vakna börjar vi arbetsdagen 6.45 med morgongymnastik. Programmen är tio minuter och finns på en cd-skiva med musik och en käck röst som säger vad man ska göra.
I morse strilade regnet jämt och fint så vi bestämde oss för att flytta gymnastiken inomhus.

När vi började med morgonuppvärmingen var det väl inte alla som var helt förtjusta. Några säger att det bara är strunt men jag tror faktiskt att en del är lite fega och är rädda för att se töntiga ut. Jag tvivlar dock inte på att de som ändå törs tjänar på det i längden!

Ha en bra dag!

Hälsningar från en mjuk och smidig Nisse

Mitt första år som trainee

Efter en veckas välbehövd semester har jag bytt projekt! Men låt oss börja från början:

Oktober förra året, en månad efter inlämnat examensjobb, började jag mitt traineeprogram här på NCC.

Första anhalten i företaget var Verksamhetsutvecklings avdelningen, VU, där jag var i ett halvår och hade väldigt varierande arbetsuppgifter. Jobbade bland annat med att utveckla verksamhetssystemet och ta fram ett specifikt för Markavdelningen, gjorde en marknadsanalys över Södertälje, webbenkäter efter partneringprojekt (ny intressant arbetsform vi använder oss av), tog fram produktblad inför internationella inköp och många andra uppdrag.

Efter det bytte jag till Anläggningsavdelningen och började inne på kontoret med att bland annat analysera anbuden från de etapper av Norra länken som NCC inte fick. Efter kontorsjobb var det dags att kasta sig ut i produktionen, till slutskedet på etapp NL309 där jag jobbade med slutrapporteringen. Under hela den här sommaren har jag sedan jobbat på Söderledstunneln och Centralbron där jag var KMA-ansvarig (kvalitet, miljö och arbetsmiljö).

Och nu är jag alltså ute i Lunda industriområde där vi ska bygga en bussdepå åt SL. Tanken är att jag i det här projektet ska jobba med inköp, logistik och installationssamordning.

Som ni märker har jag haft väldigt olika roller under mitt första år som trainee här på NCC, och det är väl bara att vänta och se vad jag har hunnit med om ytterligare ett år!

Till sist vill jag tipsa er om att hålla utkik efter nästa nummer av Byggindustrin som har temat ”Talangjakt”, där nio traineer från olika företag i byggbranschen intervjuas. Och gissa vem som är en av dem? ;)

Vi tar det från början.

Vem är jag?
Hur kom jag hit?
Och vad ska jag skriva på denna sida?

Jina, Josefin, Nisse, det är jag beroende på vem du frågar.
För att ta det från början så föddes jag på hösten 1981 och för att snabbspola några år gick jag sen ut natur i juni 2000.

Efter några händelserika år med div. arbeten och resor började jag fundera på om jag faktiskt inte skulle läsa vidare.

Det där med att läsa kurskataloger övergav jag rätt snabbt för de sa inte särskilt mycket om vad man gör när man är färdigutbildad. Efter att ha frågat ut släkt och vänner klarnade bilden, det var ju byggare jag skulle bli!

Stockholm och KTH låg klart närmast geografiskt men varför ta det som finns närmst när man kan få prova något nytt? Sagt och gjort, flyttlasset gick till Göteborg och Chalmers.

En bit in i studierna kände jag att jag behövde veta vad som väntade efter studierna och vad kunskaperna jag försökte trycka in min hjärna skulle användas till. Efter tvåan hade jag haft turen att få komma med i NCCs kompetensbygge. Första sommaren gick jag med gubbarna på mark och la bla marksten, rullade gräs och planterade träd. Efter den andra sommaren tog jag sabbatsår och fortsatte praktisera, denna gång på hus. Efter ett tag blev jag skickad till ett stort lagerbygge och jag som alltid trott att det var roligast med små trevliga hus fick ändra åsikt då det ju var ganska häftigt med storbyggen.

I mars var studierna i princip klara och jag fick en traineetjänst hemma i region öst, nu är jag ute på ett bygga av ett köpcenter i Nyköping.

Jag tänkte framöver berätta lite om min vardag och hur funderingarna går som nyutexaminerad så att du som fortfarande pluggar kan få en bild av hur det kan bli sen. Är du redan långt in i arbetslivet kanske du kan le lite igenkännande.
Har du några frågor eller funderingar så tveka inte att skicka iväg dem, för hur klyschigt det än kan låta så finns det inga dumma frågor.

På återseende / Josefin

Bästa seglingslaget är från KTH

Förväntasfulla samlades samtliga lag på NCC:s huvudkontor. Efter en kort dragning om vad som händer på NCC idag var det dags för race.

Ombyte och genomgång på land. Spänning och en viss nervösitet i luften.



Team Hagge från Lund sattsar hårt vilket i deras första heat resulterar i en "vurpa", en grundstötning och ett sprucket ögonbryn men lika glada för det.





Emma och Madeleine från Chalmers har bra fart.



Trångt om plats vid rundning.



Lagen som kvalade till A-finalen laddar.



Först över mållinjen är NCC båten, glada vinnare är Jojjeline med Katrin och Johanna (KTH Syd) ombord.





Dagen avslutas med middag. Många skratt och diskussioner kring utbildning och framtida karriär.

Chalmers Structural Design Challenge

Först och främst kanske jag skall presentera mig själv då jag är ny bloggare här på studentbloggen, kort och koncist;

Namn: Johannes Wallgren
Ålder: 26
Utbildning: Civilingenjör Väg och Vatten, Chalmers, examen 2007
Anställning: Trainee, NCC Construction Region Väst
Civilstånd: Gift
Kör: Peugeot 206
Övrigt: Skolkontakt för Region Väst

Jag var på plats när konstruktionstävlingen, Chalmers Structural Design Challenge, gick av stapeln torsdagen den 25 september. För er som inte vet går uppgiften ut på att bygga en 13 meter lång bro på två dygn över A-dammen på Chalmers. De färdiga broarna skulle på finaldagen tålas att gå på och bedömdes därefter utifrån tre kriterier; teknik, funktion och skönhet.

I år var det sex lag med åtta andraårsstudenter i varje lag som deltog. Kriteriet var också att varje lag skulle bestå av minst en person från diverse program; Väg och Vatten, Arkitektur, Affärsutveckling och Entreprenörskap, Byggprogrammet och Arkitektur och Teknik. Det skall dock nämnas att tävlingsdeltagarna hade fått en och en halv vecka att föreberedda sig på. Under denna tid har det ritats, räknats och byggts modeller.

I juryn på finaldagen satt arkitekten Gert Wingårdh, Chalmers vicerektor Anna Dubois och vår alldeles egna platschef Lars-Göran Hultqvist och det var en rak och stabil konstruktion som föll juryn i smaken. Enligt mig själv, var det rätt lag som vann!

Bron som vann!

Samarbete mellan olika program på Högskolor tycker jag är något som skall förespråkas mer då det dels ökar ens egen kunskap och erfarenheter, dels skapar bra förutsättningar för framtida samverkan. Det är, enligt mig, viktigt att förstå att man alltid kan lära av någon annan även om den personen inte är i samma bransch/nisch som en själv. För denna gång avslutar jag med följande citat;

”Den förståndige lär redan av andras erfarenheter, den vanliga människan lär bara av egna erfarenheter, och den oförståndige lär varken av andras eller egna erfarenheter”
- okänd

/Johannes

(Upphovsman till bilderna i detta inlägg är Fredrik Ulander)